Fräscht och sådär

Jag sminkade mig fräscht igår. Ni vet, lagom med ögonskugga och fräsch hy, med rouge och glow i form av en svagt guldig highlighter. Jag vet inte om jag gillar det. På något vis så känns det som att jag vid fräsch sminkning mycket mer går patriarkatets väg än med min vanliga typ av smink, som utgörs främst av mycket mörk ögonskugga. Den där naturliga skönheten är ingenting man förärats med, och citatet “Men om osnygga kvinnor inte heller får sminka sig, så ökar man bara ännu mer avståndet till de naturligt vackra individerna och försämrar ytterligare för sig själv” ekar. Ett långt perspektiv, och ett kort. Orkar man ta det långa perspektivet och spä på sin ofördelaktiga lott i livet ännu mer? Jag gör inte det. Jag täcker det eviga röda, krafsar på en massa ögonskugga som får mig att se ut mer som jag känner mig inombords, och slipper iallafall frågor om huruvida jag sprungit nyligen som annars kommer som ett brev på posten. Men vacker blir jag inte för det. Det är bara ett par två av mina närmsta och en norska på Instagram som kallar mig vacker, och det duger bra.

Fulsnygg har sitt värde det med. Och ligga får jag ändå.

Sminket i sig, vars främsta värde ligger i att täcka det röda som pryder mitt ansikte nästan varje dag och att dekorera mig, fyller ju dock två funktioner till som är mycket roligare att fokusera på, så det gör jag istället. Den inre skatan älskar uppsättningen med krämer och puder, pennor och samlingar med ögonskugga. Jag depottar och sorterar om, sorterar bort och lägger till nytt, imiterar nyutkomna paletter genom att sortera om de jag redan har. Den andra funktionen är den smörjande. Den där timmen på morgonen mellan att jag kliver upp och att jag låser upp dörren till verkligheten behövs för att lätta upp den lätt finska stämning som råder när en som nyvaken ska försöka argumentera med sig själv om att det är värt att kliva upp och ta sig an dagen, när belöningscentra i hjärnan desperat försöker med övertala en att somna om istället, lockandes med sexdrömmar och blytunga lemmar. En kopp kaffe och en på låg volym tjattrande sminkvideo på youtube förgyller fortfarande morgnarna och gör att jag hinner vakna ordentligt innan jag kliver ut i solljuset. Delar av min inre dystopiker hinner gömma sig i klädkammaren innan jag går ut, och det gör mig gott.

Och ett av mina favvokoncept är ju fortfarande “smink som killar hatar”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *