Jaha. Ett slumpmässigt inlägg.

Det är onsdag morgon. Jag vaknade alldeles för tidigt imorse efter att under ett antal timmar sakta ha kvävts av min egen kropp. Svullnad är en av de där evolutionära grejerna som borde ha försvunnit genom århundratusentalsen. Jag tänker alltid på, svullnaden t ex mot allergier sägs vara för att förhindra opålitliga partiklar att äntra lungorna och orsaka skada på den mjälla kropp som råkar komma i kontakt med partiklarna. Men om luftvägarna sväller igen så kommer man ju definitivt trilla av och då inte heller få veta vad som händer ifall de där partiklarna kommer in. Varför inte chansa? Är det inte värt det?

Nåväl, klockan 05.47 stod jag i köket och kokade vatten, skramlade ner en balja i koppform från skåpet och rev med darrande händer fram en burk med Guteblandning. Min förkylning har alltså gått så långt att jag frivilligt intar blaskigt smaksatt varmt vatten med ett sött slem som passerat igenom insekter, det som i folkmun kallas “te med honung” och är obegripligt för en annan. Men det sägs vara slemlösande så visst, jag får väl offra mig då.

Ni som är väl bekanta med min blogg kanske ser att bilder har försvunnit. Jag tänkte prova på livet med en blogg utan bilder på mig själv, men också utan att vara anonym?! För att vara anonym är ju försent liksom. Men man behöver ju inte göra det mer uppenbart än vad det är. Kapa ner sfären lite. Jag har också gjort min instagramprofil stängd för att det känns bättre. Det kanske är den tiden i livet nu. Att i allra högsta grad finnas på internet som sig själv fast bakom ett litet skynke. Vi provar’t!

Ja, om jag överlever förkylningen det vill säga. Det väsande ljudet som mina luftvägar producerar när jag förkylningsastmaandas gör att jag inte vågar garantera något.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *