Är det inte bad och semester behöver det inte heller vara sommar.

Glosögd, svettig och uppjagad likt en katt med tjock svans avlägsnade jag mig själv från jobbet i går eftermiddag. Eventuellt kom jag ihåg allting jag skulle göra innan jag gick, men helgen kallade så jag tog chansen och tänkte inte efter så mycket.

Väl ute insåg jag att anledningen till att jag förfärats av den allt mer påträngande svetten inte beror på någon slags hormonmekanism inom mig, eller att lokalen förärats med dålig ventilation, utan att det helt enkelt var sjöfuktigt utomhus. Fuktigt och varmt. Som tropikerna, föreställer jag mig. Fast i Gävle centrum.

Jag kisade ut över torget, skeptisk. Varför är det så varmt? De glättiga sommarmänniskorna viftar glatt med vimplar i glada färger och säger att varför surar du, det är ju så HÄRLIGT. Få inte igång mig. Istället bildar jag lag med träden som tycker att fan, är det inte dags att börja skaffa på sig lite höstskrud ändå, trots denna, i relation till månaden september i Sverige, löjliga hetta? Jo. Det är det. Enligt SMHI väntas 20 grader i tio dagar till. Denna allsmäktige guddom som alltid har rätt… (he), får vi hoppas har fel denna gång.

Svettkörtlarna ba, vi orkar inte mer snart! Min hög med höstkläder ligger och vältrar sig i garderoben, spelar upp sexiga scener för att locka in mig. Höstnagellacket i bränd orange står och glänser i hyllan bredvid sommarfärgen dammig glad rosa. Kängorna undrar om det inte är dags att gå in dom snart och halsdukarna viskar “Behöv mig”. Jag smeker dom längtansfullt och viskar tillbaka, lugnande. “Snart så, snart så”.