Det här med läppgrejs

Läppgrejs, ett evigt gissel? En midsommarafton för cirka 19 år sen tittade min mamma på mig och sa att jag nog hade potential att klä i hennes röda läppstift. Hon målade försiktigt på det och sa att jag var en av dom där som har en fylligare överläpp än underläpp. Jag blev tonårssur över min skeva mun. 17 år efter det hade underläppen fortfarande inte växt till sig, och alla läppgunkor jag försökte använda spred sig alltid utanför linjerna om jag var lite obetänksam på hur jag såg ut vilket jag alltid var (och är).

Och i likhet med min underläpps envisa upprätthållande av underläget inför överläppen, så vinner den underhållsfria friheten framför att behöva tänka på hur jag ser ut. I kampen om att vara underhållstungt snygg och underhållsfritt mindre snygg, så vinner underhållsfritt varje gång, förutom kanske på nyårsafton. Kontentan var att jag liksom försökte köpa läppgrejs av olika sorter för nästa sort kanske skulle fungera, men det slutade alltid med att samma problem uppstod och att jag inte orkade hålla på.

Smink en aldrig använde anno 2014.

 

LIQUID TO MATTE LIPSTICKS

 

Men så gjorde en viss typ av läppgunk entré i mitt liv – sorten som kallas liquid to matte. Det kan tolkas som ett läppglans (rys) vid första anblick, men är lenare i konsistensen och torkar sedan ner helt matt, och det bästa av allt – det finns ingenting som kan flytta på sig! Lät ju som en dröm, och det var det!

Nåväl för att man måste hålla lite koll på hur de ser ut ändå (kan smula, gunka sig på innerkanten av läppen, nötas bort lite ojämnt) men det är en skvätt i havet jämfört med vanliga läppstift. Hittar man dessutom sin guldsort så är de i stort sett underhållsfria. Sen jag inhandlade min första Velvetine av Lime Crime så har mycket hänt, i stort sett alla märken har liquid to matte läppstift. Velvetines och Kat von D’s Everlasting Love Liquid Lipsticks är två av de högst rankade, och hade det inte varit så jävla svårt att få tag på Kat von D (MVH orkar inte åka till sthlm för att komma till ett urplockat Sephora) så hade jag haft flera såna för dom två jag har är awesome.  Och ahem, kommer säkerligen köpa fler Velvetines också för jag är en amoralisk jävel. Ni vet. Ibland. De däringa Makeup Monster med grön kork vill jag ha fler av också men har inte kommit mig för då man måste beställa från utomlandet.

När de olika sorterna recenseras på ett gäng olika youtubeskönhetskonton så testas alltid läppstiftens förmåga att sitta kvar vid intagandet av lunch – men jag kan säga att inget läppstift någonsin har överlevt en måltid på mig. Jag får torka av det när jag börjat äta och sen på med ett nytt lager efteråt oavsett.

Rad 1: Makeup Monster – Birthday Suit, Lime Crime – Marshmallow, Lime Crime – Bleached, Kat von D – Bow n Arrow, Lime Crime – Buffy, Makeup Monster – Terracotta.
Rad 2: Lime Crime – Teddy Bear, Lime Crime – Riot, Kat von D – Lolita 2, Lime Crime – Pumpkin, Kat von D – Plath.

Rad 1: Kat von D –  Santa Sangre, Lime Crime – Suedeberry, The Balm – Honest, Lime Crime – Squash, Anastasia Beverly Hills – Dolce, Kat von D – Lovesick.
Rad 2: The Balm – Chivalrous, Kat von D – L. U. V., Kat von D – Roxy, Lime Crime – Raven, Kat von D – Echo.

Poängen när jag målade på allihopa på min stackars arm igår kväll var att rensa ut färger som jag inte behövde eller såna som var så pass lika varandra, men resultatet blev att jag behåller allihopa! Birthday Suit ser ut som ett vitt klistermärke i ansiktet på mig men jag kan ljusa upp andra färger genom att blanda med den så den får stanna. De mörka/skrikiga färgerna vill jag ha pga kul. Och genom läppgrejsinköpandet så har jag insett att nästan alla färger tydligen drar mycket mer åt rött och blir mer färgglada i mitt rosiga NC15-ansikte än många andra som man ser ute på internet, så jag lär testa mig fram. En mjuk korall på en annan blir klarröd på mig, och Lolita som blir dämpat rosig på andra blir klassisk röd. Jag kämpar på för att hitta lagom mjuka färger, så att säga.

Kat von D Everlasting Love Liquid Lipstick – Lolita II. 

Jag har kommit fram till att jag inte klär så väl i glada färger, men Lime Crimes Squash är fortfarande min favorit.

Lime Crime – Riot.

Jag har 22 stycken, så jag tror att jag ska göra en poäng av att använda dem under den kommande månaden. Ni vet, bara för att. Och kanske för att kunna avgöra ifall att det är någon av dom som i jag i dagsläget glömt att jag inte gillar. Har ni någon erfarenhet? Märken som inte jag har? Tips?

SaveSave

Nu jävlar ska jag bli en gudinna! Aka, The Ordinary hudvård

Ja, eftersom jag och mitt rosaceaanlete inte har varit begravna under en sten det senaste halvåret så fick jag till slut ge upp, hetsklicka mig omkring på Google och sen veva fram betalkortet för en import från England.

Jag ska erkänna, jag tycker att hudvård är det tråkigaste. Det finns människor som älskar det, att smeta in sig i krämer, serum, testa nya grejer, uppleva skillnader efter vissa medel, prova nya saker. För mig är det dyrt, osäkert, och man har ingen aning om vad som kommer hända nu. Kommer det bli kaos? Finnfest? Illrött och kliigt? Stramande? Bara helt meningslöst? Spendera månader med att testa grejer som funkar skit och sen behöva slänga dom för att sedan göra ett nytt semi-slumpmässigt kostsamt försök som kan fortsätta orsaka elände.

Nä fyfasen. Men tydligen är jag i en del av livet där jag behöver försöka. Jag har problematiskt skinn med konstant rödflammighet, finnar, fett som fasen, bråkigt och yttorrt och ett par veckor in i nya fungerande grejer så ändrar sig skinnet och det känns eländigt igen. Rodnaden är värst. Har inga problem med att gå osminkad i övrigt men när jag får frågan ”Har du sprungit hit eller?” så finns det ingen återvändo från självmedvetenhetsträsket.

Så efter att ha sett dessa ÖVERALLT på skönhetsnätet så fick det helt enkelt bli så. Slängde iväg en beställning som gick på 400 semlor inklusive frakt och vips så var dom här.

Niacinamide 10% + Zinc PCA 1%
”Regulates sebum, minimizes pores”. Det finns rykten om att det medlet kan vara bra för behandling av rosacearödhet, håller tummarna!

Lactic Acid 5% + HA
Jämnar ut och grejar, mild peeling.

100% Organic Cold-Pressed Rosehip Seed Oil
Olja som ska vara bra för oss ”naturally glowy” folk.

Azelaic Acid Suspension 10%
Jämnar ut och sådär. Men enligt vissa så är det folk med torr hy som gillar denna bäst. Oh well, vi testar.

High Adherence Silicone Primer
En väldigt meh primer, precis som alla andra jag någonsin testat.

SÅ, det var den lilla anekdoten. Är imponerad om ni tog er hit, jag gjorde det knappt. Läget just nu är horror, men om det beror på hormonkrig eller smörjorna är för tillfället omöjligt att avgöra. Har bara hunnit testa lite sen i söndags. Såatteh.

Bäste-eyelinern!

Ni vet hur det är. Sitter hemma, lyssnar på lite musik medan en sminkar sig, får feeling. Målar på lite eyeliner på ögonen och ba, nämen! Kanske skulle dra ut det till en sån där ökänd VINGE! Sagt och gjort, 10 minuter senare sportar du de mest fantastiska vingarna. Tittar stolt i spegeln. Blinkar lite förföriskt åt dig själv.

Sen går du ut. En vindpust kommer, kall såklart, som de flesta vindpustar man utsätts för i det här landet. Dina ögon tåras lite. Du tänker att det nog är okej ändå. Kommer till stället du var på väg till. Hejar trevligt på de du anlänt till, alla hejar vänligt tillbaka. Hämtar lite vatten, går förbi en spegel. Plötsligt blir det uppenbart varför människor på vägen spejat på dig. Det var inte för att du var så jävla snygg idag, det står klart. Det var helt enkelt deras försök att reda ut ifall de har grava freudianska förhållanden till sina föräldrar i dina före-detta eyelinervingar som magiskt transformerats till ett veritabelt Rorschachtest.

MEN! Så en dag, så vandrade denna donna in på ett Sephora i Stockholm och ba, jag ska fan prova den där jävla Kat Von D-tattoo-eyelinern som alla tjatar om på internet. Köpte en minivariant och blev BLOWN AWAY av att skiten inte rann av ansiktet? Det sista som satt kvar efter min feta hy gjort sitt bästa för att eliminera alla spår av mitt hårda arbete var eyelinern. Sommarsvett? Kvar. Arbetsdagar? Kvar. Flottfest så all ögonskugga försvunnit? Kvar. Regnoväder? Kvar. Sovit i ett gäng timmar? Kvar. En riktigt ordentlig själabefriande omgång i bingen? Ja, där satte eyelinern ner sin klöv och vingarna fick stryka med. Annars är det min eviga följeslagare, 08.00 – 03.00, trofast sitter den kvar!

Det är alltså en penseltopp på pennan som man ritar med, och den är assmidig och tunnis så man kan göra en fin ände på vingen. Nackdelarna är väl att penseln kan torka ut lite väl fort när man är långsam och ska peta och fixa så man får veva runt den lite på handen för att få igång färgen igen, och att den innehåller cirka ingenting. 220 kronor för 0.019FlOz, om man jämför med t ex Isadoras vattenfasta eyeliner som går på 0.11FlOz för 120 spänn typ. Orkar inte ens räkna på hur stor skillnad det är för hittills har jag inte hittat någon som är bättre eller tillräckligt lika bra för att ge upp lyxeyelinern. Isadoras variant är t ex inte vattenfast på mig, upptäckte jag efter en blåsig promenad till jobbet. Provade en vattenfast variant från Urban Decay som satt nästan lika bra men liksom smulade sig till döds när man skulle ta bort den så att små svarta prickar simmade omkring på hornhinnan varenda kväll efter borttagning. Fail! Favvoeyelinern håller i ett par månader iallafall innan den hopplöst torkar ihop (förvara den med toppen nedåt) så jag kämpar på.

I slutsats är det priset/mängd som drar ner poängen, annars är det fem superglittriga flörtögon av fem till denna storfavorit!

12 timmar and counting, skinnet är fett men den klarar sig ändå! 

Fräscht och sådär

Jag sminkade mig fräscht igår. Ni vet, lagom med ögonskugga och fräsch hy, med rouge och glow i form av en svagt guldig highlighter. Jag vet inte om jag gillar det. På något vis så känns det som att jag vid fräsch sminkning mycket mer går patriarkatets väg än med min vanliga typ av smink, som utgörs främst av mycket mörk ögonskugga. Den där naturliga skönheten är ingenting man förärats med, och citatet “Men om osnygga kvinnor inte heller får sminka sig, så ökar man bara ännu mer avståndet till de naturligt vackra individerna och försämrar ytterligare för sig själv” ekar. Ett långt perspektiv, och ett kort. Orkar man ta det långa perspektivet och spä på sin ofördelaktiga lott i livet ännu mer? Jag gör inte det. Jag täcker det eviga röda, krafsar på en massa ögonskugga som får mig att se ut mer som jag känner mig inombords, och slipper iallafall frågor om huruvida jag sprungit nyligen som annars kommer som ett brev på posten. Men vacker blir jag inte för det. Det är bara ett par två av mina närmsta och en norska på Instagram som kallar mig vacker, och det duger bra.

Fulsnygg har sitt värde det med. Och ligga får jag ändå.

Sminket i sig, vars främsta värde ligger i att täcka det röda som pryder mitt ansikte nästan varje dag och att dekorera mig, fyller ju dock två funktioner till som är mycket roligare att fokusera på, så det gör jag istället. Den inre skatan älskar uppsättningen med krämer och puder, pennor och samlingar med ögonskugga. Jag depottar och sorterar om, sorterar bort och lägger till nytt, imiterar nyutkomna paletter genom att sortera om de jag redan har. Den andra funktionen är den smörjande. Den där timmen på morgonen mellan att jag kliver upp och att jag låser upp dörren till verkligheten behövs för att lätta upp den lätt finska stämning som råder när en som nyvaken ska försöka argumentera med sig själv om att det är värt att kliva upp och ta sig an dagen, när belöningscentra i hjärnan desperat försöker med övertala en att somna om istället, lockandes med sexdrömmar och blytunga lemmar. En kopp kaffe och en på låg volym tjattrande sminkvideo på youtube förgyller fortfarande morgnarna och gör att jag hinner vakna ordentligt innan jag kliver ut i solljuset. Delar av min inre dystopiker hinner gömma sig i klädkammaren innan jag går ut, och det gör mig gott.

Och ett av mina favvokoncept är ju fortfarande “smink som killar hatar”.

Presenter! Till mig!

Eller ja, själva presenterna som jag -fick- kommer ni säkert få se i lite olika möjliga sammanhang. I det här fallet presenterar jag endast resultatet av det fantastiska presentkort jag mottog under sång och skrål i  lördags.

Och jag tänker använda varenda en av grejerna idag!

img_1361

Stjärnan i showen är förstås den ljuvliga parfymen Black Opium av Yves Saint Laurent. Tydligen är min grej parfymer med epitetet “Svart”. Black Opium, som jag hetssniffat på i över ett år, Lady Gagas svarta Fame och Body Shop’s Black Musk är de dofterna jag omger mig med. Grejer det!

Sen kommer de andra luxuösa valen jag har gjort.

MAC’s Mineralize Skinfinish i Lightscapade, en highlighter! En kallare än den jag redan har, variation!

MAC’s Powder Blush i färgen Pink Swoon. Behövde ett halvkall rosa rouge pga har en jättekall rosa och sen bara varma. Och jag har insett att som en rodnad grisrosa varmhyad, så fungerar ett kallt rouge väldigt bra för att inte bara se ut som att jag är röd överallt! Tips från kända sminköser!

Sen har vi Urban Decay’s Naked Skin Color Correcting Fluid i färgen Yellow. Som sagt. Grisrosa. Jag vill kunna eliminera det ibland.

Anastasia Beverly Hills DipBrow Pomade i färgen Caramel som är snäppet ljusare än Auburn som jag har använt i två år år nu. Samma burk. Caramel var ett felköp men jag tror att det blir bra, lite ljusare ögonbryn kan vara att föredra!

Sen har vi Clinique’s Lid Pop i färgen Willow Pop, en guldig olivgrönbrun ögonskugga. Älskar ögonskugga.

Sen köpte jag lösfrallelim som jag insåg att jag behövde efter en horrorupplevelse en sen natt då jag tror att jag blev av med hälften av mina riktiga ögonfransar och hade kladdiga ögonlock i sju dagar efteråt, och Kicks sminksvamp också, men de var inte snygga nog ahem, fick inte plats i stillebenet.

Kat von D Shade and Light Eye palette!

Javisst! SMINK! MER SMINK! Denna skönhet köpte jag i februari när jag for ner till Stockholm över dagen och drällde runt med en vän. Jag var lite skeptisk kanske eftersom alltså, naturligt smink är tråkigt smink, men eftersom så många hade sålt sina själar och partners och föräldrar för dessa ögonskuggor, så tänkte jag att jag skulle prova.

 

Och alltså. Risken finns att jag har använt den här varje gång jag har sminkat sen jag kom hem med den, greppad i svettiga sminkälskarfingrar. Den är så jäkla bra. Färgerna är byggbara så man vispar på litegrann, och sen lite till, och sen lite till och VIPS så har man en inte alls särskilt naturlig ”contour” på ögonen. Om man vill stanna på ljust kan man det, men det gör jag aldrig, ens om jag planerar att göra det från början. Fniss.

Hårda angrepp.

 

 

Fem skakiga ögonskuggsblandarhänder av fem till Shade & Light Eye!

Smink! Anastasia Beverly Hills Self-Made!

Ja, det finns en viss risk att bloggen kommer hållas mindre personlig och mer grejig framöver, men det får vi se. Oavsett vilket, så fick jag post idag, från Kicks. Glädjefyllt skuttade jag tillbaka till lägenheten, tittade in hos min TV-spelande roomie och proklamerade högtidligt att nu minsann, nu ska jag sminka mig! Han vevade uppmuntrande med en hand och lyckades klämma ur sig ett “Yay!” medan han försökte undvika att dö i en livmoder, jagad av små bajskluttar. Indiespel, va.

Det som erbjöds på posten var Anastasia Beverly Hills ögonskuggor i samlingen “Self-Made”, som ska vara limited edition men den har sålts lite överallt under lång tid, så pass lång tid att jag till slut bröt ihop och köpte den efter att ha koögat den i ett halvår.

So pretty!

Så jag slängde såklart på alltihopa på armen för att få se och bestämde mig därefter för att använda den tredje från vänster och de fyra sista, beigeaprikos, turkos, svart och mörkbrun. Ah. Har ett ohälsosamt förhållande till ögonskugga. Älskar det ohämmat.

När jag tog bort sminket vid 03-tiden och skuggorna hade suttit på sedan 12 på dagen, så satt allting kvar och hade inte bleknat eller tappat bort sig. WIN!

ÄR NÖJD. SÅ ATT SÄGA.