Finfredag med showdown, alternativt persikofest!

Lime Crime – Cosmopop, Sleek Blush Palette – Californ.I.A., Lime Crime Velventines – Suedeberry, Too Faced Melted Liquified Long Wear Lipstick – Coral, Sleek Pout Paint – Peachy Keen.

 Nu är det showdown. Det sista anhalten. Holmgången. Det är läppgunkets vara eller inte vara.

Jag har aldrig varit bra på det där med läppgrejer. Det är besvärligt. Det är kladdigt. Det sprider sig utanför läpparna. Det nöts av ojämnt. Läppglans torkar så det blir sådär gunkigt och läppstiften sätter sig på tänderna. Det är helt enkelt outhärdligt jobbigt. Men samtidigt så är det ju så fint när det är rätt! Kul! Och ni vet, sånt. Så jag tänkte att, nej nu, nu är det dags. Det är dags att slutgiltigt avgöra ifall detta med läppgunk är något för mig, eller inte. För jag har lite läppstift och pennor och glansgrejer liggandes hemma – som jag liksom inte använder mer än innan jag åker hemifrån vid något tillfälle då och då. Annars blir det bara Försvarets hudsalva. Den är guld, men inte pimpad!

Hur gör man detta nu då?

Jo, man använder sina sista pengar till en beställning av eliten (som man har råd med/är intresserad av). De där grejerna som är rejvade runt på internätet. De där grejerna som folk säger är värda. För funkar inte de bästa grejerna på mig, så funkar inga grejer. Och då lägger jag officiellt ner det där med läppstuffs och kör enbart på cerat i fortsättningen. Icket skall jag isåfall lockas i fördärvet av fantastiska färger i fancy hylsor!

Fyra läppgunkor och en i detta tema malplacerad rougepalett kom med posten.

Ja, ni ser rätt. Fotot är taget vid sängen då jag kastade mig över grejerna i förrgår natt. Slet (försiktigt) upp förpackningarna efter att jag tagit kortet och klämde på allting innan det var dags att sova. Hetstestade allting lite kort på armen dagen efter. OCC Liptar fick jag prioritera bort pga hade inte råd, men hoppades att Pout Paint kunde demonstrera poängen iallafall.

Den berömda enhörningen!

Och krämrougepaletten som jag visar i detta inlägg för att den ändå är med på alla bilderna. Otaktiskt av mig kanske, men det är så vi jobbar här på ellets!

PERSIKOFEST! Peach melba- och sommarsugen blir man definitivt.

Det är nu upp till de fyra färgerna till höger att övertala denna skeptiker att läppgrejs är något att ha! Ett vanligt läppstift av det lite torrare slaget, en såkallad super long lasting smörja, en lite mjukare sorts long lasting smörja, och en mer glossig typ som ändå ska vara hållbar. Hela registret av internets favvokvalitéer alltså! Jag tänkte, en produkt, en vecka? Fyra veckor sammanlagt? Har läppenna att grunda med och peppar inför att orka mig igenom fyra veckor av läppgrejs. Och då också orka sminka mig. Blir en vilodag per vecka! Vilken vill ni se först?! Det skall sägas att Pout Paint-tuben jag fick är skuren som Röda Havet i Bibeln. Vi får se om den går att återuppliva.

LET’S DO THIS!

Ellet har bloppis! Yay, bloppis!

Ja, för som så många andra har jag handlat på mig smink, testat, inte riktigt blivit förtjust på riktigt, lagt undan sakerna och sen låtit dom ligga. Och det känns ju onödigt! Så jag gjorde en ny sida här på bloggen som träffande nog heter “Bloppis”, där finns allting, främst ögonskuggepaletter! Ifall ni är intresserade av lite kvalitetsandrahandsgrejer, in med er! Ge grejerna nya hem! Yay!

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>> HÄR! BLOPPIS! <<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Hennan!

Ja här står jag och ser sur och bländad ut på Kinnekulle men mitt hår är iallafall fantastiskt.

Min kärlekshistoria med henna startade när jag insåg att ja, jag kan faktiskt ha oranget hår! Varför inte? Och varför hade jag dragit på det i flera år, när jag glosögt och avundsjukt stirrat på de som vågade? Till slut hade jag tröttnat på blekmedel och elände och min hårbotten var.. sådär. Så, jag ramlade in på hennaspåret, fastnade, läste 3000 sidor med forumdiskussioner om hur man gör, vad det innebär, vad man kan förvänta sig och hur snygg man kommer bli. Men eftersom jag av naturliga skäl har glömt vad det stod i de flesta av de där 3000 sidorna, så får jag helt enkelt bara berätta hur jag gör och vad jag vet. Brasklappen är ju att jag kommer skriva ordet ”henna” okristligt många gånger.

Kapitel HENNA ÄR BARA ORANGEBRUNRÖD

Henna kommer från en planta som kallas Lawsonia Inermis som växer på varma platser nedåt Mellanöstern, och färgen som genereras när man krossar bladen och torkar pulvret är orangebrunröd. Inget annat. Inget rent brunt, inget svart, inget ofärgat. För att belysa skillnaderna så ger “Jamila” (varumärken?) henna en varmare orange färg medan ”Yemini” henna ger en kallare röd. Handlar man på internätet brukar det stå vilken ton hennan ger. Men brunt, svart och ofärgat är inte ren henna/henna. Cassia kallas ofta för ”neutral henna” men är egentligen en annan liknande planta som bara avger en lite lätt gul färg som har ungefär samma egenskaper som hennan i övrigt. Är ”hennan” i kakform som hos Lush, så är det annat grejs däri. Står det ”brun henna” eller ”blond henna” är det annat grejs däri. En riktlinje för den som vill ha ren henna kan vara att titta efter henna som ska användas till hennatatueringar, den “brukar” vara finare sållad än andra sorter för att kunna spritsas!

Jaha, hur gör man för att färga med rent hennapulver då? 

Illgrönt pulver som blir en brun sörja som lämnar orange färg. Enkelt!

Grönbrunt in action och som ni ser, oranget pigment!

Man blandar pulvret med vatten och citron (citronen för att lösa ut mer pigment, men jag har lyckats bra utan också!), sätter behållaren någonstans där det är lite mysvarmt, tex ovanför ett element i ett par timmar. Man ska tydligen inte ha blandningen i solen, men det fungerade för mig den gången jag tog ovanstående bilder iallafall. Kolla av ifall orange färg har börjat släppa ur den gröna smörjan, den blir helt brun på ytan! På vissa ställen står det att man ska vänta 12 timmar men det har aldrig behövts för mig, lite beror på syra och lite beror på rumstemperatur och kvalitet etc etc. Varmare = snabbare utveckling (men koka inte vattnet/pigmentet för då förstörs det har jag läst)! Smeta i håret, sätt på en plastpåse och hitta något att göra i typ fyra timmar. Varning för att göra blandningen för vattnig, första gången jag färgade med henna fick jag ligga på rygg på vardagsrumsgolvet i fyra timmar för en rännil av hennaslask vägrade ge med sig! När du väntat klart, skölj i en hink/badkar för att lyckas bli av med allt, det kan finnas bitar i blandningen som är svåra att bli av med under bara rinnande vatten. Vänta sen i två dagar till för att se hur färgen slutligen blir, den oxiderar nämligen och blir lite diskretare i tonen! NJUT!

Den överblivna blandningen slänger jag i frysen, använder ju alltid såna där gräddfilsförpackningar att blanda i så jag sätter på locket och ställer in den i frysen när jag är klar bara. Tinar tills nästa gång jag vill färga, superenkelt. Det sägs att blandningen kan bli starkare i frysen (hörsägen: Internet) och jag har funnit att det går precis lika bra att färga med tinad som ny blandning. Den ska inte stå för länge i rumstemperatur för efter ett antal timmar börjar färgsläppet avta och till slut färgar det inte alls.

Att tänka på är att hennablandningen kommer vara mer svårarbetad än vanliga tvåkomponentshårfärger. Det är lite som att försöka sprida ut lera i håret, helt enkelt. Därför kan det vara en idé att göra mer blandning än du kanske tror behövs, iallafall första gången, så det räcker till! Torra fläckar i håret kan gömma sig väldigt väl! Och.. använd handskar. Annars blir det orange fest som inte tar slut på ett par veckor. Jag har inte upplevt att det har fläckat ansiktet särskilt mycket, men jag är fet i skinnet också så jag vet inte hur det är med torrbollar!

Hennan blir djupare och djupare, till en viss nivå, varje gång du färgar så det kan vara en idé att se över vart du vill ligga i färgskalan och sen sluta färga hela håret och bara köra utväxten. Jag kör på bara, mitt hår har inte blivit mörkare än det är på bilderna även om jag färgat alltihopa ett par gånger. Jag antar att blandningen gör sitt också, jag färgar ju som ni vet med endast hennapulver. Jag är ju blond/ljusblont naturligt, och eftersom henna bara lägger sig ovanpå det vanliga håret så finns de naturliga skiftningarna kvar och resultatet beror alltid på underliggande färg!

Jaha, men JAG har hört om folk som färgar med henna och har brunt hår!

Ja, om de använder ren henna och inte såna där färdiga förpackningar, så använder de henna plus något vilket många gör! För svart hennahår? Henna+Indigo. Indigo är ett mörkt mörkt blått pigment (som man färgar jeans med tex) och tillsammans med det orangea kan det bli en mörkbrun färg som närmar sig svart. Brunt? Släng i en mindre mängd indigo i hennan och prova, mer eller mindre indigo, mer eller mindre brunt! Jag har tillochmed läst om folk som provat kakao och kaffe, men hur bra det blev är oklart. Hur permanent indigo är vet jag inte, men hennan själv för många är hysteriskt permanent. Alltså ”Försöker du bleka bort henna är håret borta innan färgen är det”-permanent.

Denna farliga ”svarta henna” då, är inte henna farligt?

STEER CLEAR OF ”SVART HENNA”, PLX!

Svart henna, såsom den annonseras t ex utomlands i samband med hennatatueringar etc, är ofta inte henna överhuvudtaget. Istället görs den svarta färgen av ett ämne som kallas PPD som är starkt allergiframkallande, och kan orsaka problem med olika sorters färgämnen (till tex kläder, skrivarfärg, hårfärg etc) för resten av livet för den drabbade. Detta är INTE HENNA. INTE! Det finns människor som upplevt allergiska besvär av äkta henna, men det är (obs, har ingen statistik på detta) enligt internetsägen väldigt få personer. Prova på en liten fläck först!

 Jaja, vad har denna magiska henna för egenskaper då?

Ja, det sägs att det är vårdande. Vårdande as in, pigmentet tränger in i hårstrået och BLIR ETT med hårstrået och därför stärker det. Jag har empiriska bevis i form av en frisör som för första gången i hela mitt liv sagt, om mitt då långa hår, ”Det är i rätt bra skick för att ha varit blekt hemma så mycket!”. Jag höll på att ramla av stolen men den hade armstöd som tur var. Andra egenskaper kan ge vissa glansigare hår, och vissa får rakare hår. Det sägs att henna och permanent inte går särskilt bra ihop pga dess.. rakande egenskaper. Kopparguldblänket som syns i direkt solljus är ofta fan. tas. tisk. T! Och så håller färgen, i stort sett oförändrad, för alltid. Färga om? HAH!

Jag vill också ha henna, vart hittar jag det?! 

Jag vägrar byta sort från Jamila, och jag velar mellan att handla från Hennabutiken (svensk) och Hennaboy i England. Min gamla leverantör sedan länge av just Jamila, Helenas Henna, gick under jorden där ett tag men kom sen tillbaka Hennabutiken (OBS, tror jag). Enligt forumdiskussioner sägs Hennaboy vara bra och pålitliga iallafall, men kolla upp innan ni handlar! Jag har inte bestämt varifrån min nästa beställning kommer.

 BLING!

SÅ, stegen till ett fantastiskt hennafärgat hår:

- Efterforska ordentligt! Läs, googla, forum, butiker, instruktioner, blandningar, titta på bilder, varianter!
– Bestäm dig. Vill du köra, eller inte! Kom ihåg att resultatet är PERMANENT. Prova på slingor först! På bilderna ser ni min hennafärg, som är baserat på ett blont/ljusblont hår. Är håret mörkare, blir hennafärgen mörkare!
– Köp rätt sort (orange/röd)!
– Färga! Vänta två dagar. NJUT!

Och avslutningsvis, och den viktigaste punkten av dom alla: Du kommer kunna smälta in i en fejkmahognydörr, och vem har inte hett eftertraktat att få smälta in i en fejkmahognydörr?!

 

 

Brasklapp: Är bara privatperson, ingen expert, tar inget ansvar, lycka till etc etc!

2015 – Året då min kropp älskade Harry Potter

Det finns inga andra slutsatser att dra. Det måste vara så. Jag mötte en fiende (titthålsoperationen), kämpade, slogs, överlevde, fick ett ärr. Ett tråkigt ärr. Ett ärr som kunde pimpas, tyckte kroppen. Harry Potters ärr är ju tufft, tänkte hon, och löste problemet. Nu är jag en magisk superhjälte som överlevt och märkts på det allra bästa viset.

Kzschhzzt!

Finfredag, gellacksupplagan

Ja, jag tänkte väl att det var dags att utfodra de hungriga vargarna till krävande läsare jag har (ni vet vilka ni är) och iallafall uppdatera läget på naglarna med det här ”nya” fancy gellacket från IsaDora, dels eftersom de är krävande vargar, och dels för att jag inte har gjort något annat fint och kommer inte heller göra det. Måla om naglarna hade ju varit ett alternativ men nu låter jag det här sitta för ytterligare kontroll!

En av de krävande läsarna ville se alla lacken samtidigt, så jag tänkte ut en plan. Som misslyckades fatalt på grund av de ljusa lackens närhet i färg. Men om ni kisar lite, nickar och låtsas hålla med mig, så kan ni se att jag använt lattefärgen som bas, rosa på ena sidan av kanten och rött på den andra. På tre naglar pga slutade orka därefter.

Men idag då? Fredag? Hela fem dagar senare?

Tja, varför inte.

Helt okej! Jag är ju van vid att efter två dagar på industri så ser det så förfärligt ut att jag måste skämsanvända handskar (orkar ju inte ta bort det), men denna vecka har jag inte varit på industri. Jag har heller inte gjort något annat, förutom att ha diskat en liten liten snabbis och duschat några gånger. Och skrivit lite på datorn. Så en recension av hur detta lack håller sig i mitt vanliga liv kan jag tyvärr inte ge, men det kommer ju förstås, förhoppningsvis, om inte livet går helt fel, fler chanser att testa det.

Såatteh, om ni är inaktiva människor som använder mycket handkrämer och gillar långa duschar, så är det ungefär något sånt här ni kan förvänta er efter ett par fem dagar. Vi får se hur snabbt förfallet blir efter detta.

Den rökta vallmon från Body Shop

När jag fick se att den här serien skulle komma ut önskade jag i versaler för mig själv att jag skulle älska den, dels för ordet ”Smoky” då jag har en evig besatthet av att gilla rökiga grejer, vilket i en del fall tyvärr visat sig vara en livsdesillusion, och dels för att förpackningen troligtvis är den absolut snyggaste TBS har släppt hittills. Igår råkade jag lämpligt nog befinna mig stan vilket gav mig möjligheten att ta en svängom på Body Shop vilket jag förstås också gjorde. Klev som vanligt frejdigt in, hälsade på personalen och försökte sen med mitt kroppsspråk demonstrera att jag inte var intresserad av någon slags personlig försäljning då jag redan visste vad jag var ute efter. Det funkar ungefär hälften av gångerna och jag inser att jag är i minoritet som redan läst på om grejerna innan jag kliver in i butiken.

Här presenterades serien på en lämpligt uppvisande hylla och jag högg provexemplaret, vred upp locket och kastades omedelbart vid kontakt med doften tillbaka i tiden, till 90-talet någonstans. Det kanske var höst, i mellannorrland. Det doftade pepparkaka blandat med parfym som i min uppväxt har suttit på vuxna kvinnor tillsammans med någon slags bild av en fast tvål på ett handfat i 80-talsfärger. Utan att behöva gå in djupare på saken, så köpte jag en burk.

Jag älskar den inte, men jag gillar den. Och mitt honungskroppssmör börjar ta slut.

Ellet testar: Att inte se ut som ett dike

Det är sant. Såhär ser alla tjejer ut innan dom krälar in i badrummet eller i de lyxiga fallen, till sminkbordet, med lämplig belysning (utan belysning är det inte säkert att det blir bättre av att klä på ansiktet). En rotborste och Cillit Bang fixar smutsbiffen. Notera gärna de gula ringarna under ögonen. Jag FNYSER i er generella riktning, mörka ringar, för vet ni hur svårt det är att maskera ljusgula ringar? Lite solbränna på det och jag ser ut som en inverterad panda. Ett gäng av grejerna är ju nya också, måste provas!

På den här bilden ser det ut som att jag pratar, och vad jag isåfall skulle säga är att jag ÄLSKAR denna foundation (ny!). Så. Nu var det sagt. Vi ska flytta ihop i en lägenhet och så behåller jag M på sidan om när jag vill att någon lagar mat åt mig.

Sedan gör jag lönlösa försök att ytterligare försöka jämna ut färgskillnaden mellan mina kinder och mina gula ringar. Så deprimerad ser jag ut när jag misslyckas, som vanligt.

Sen på mä lite krämfärg!

Fluffar över mitt dyraste puder någonsin, som jag faktiskt också verkligen verkligen gillar.

Sen är det dags att försöka eliminera Spockögonbrynen, pga är en sån där som inte gillar de naturliga brynen för dom är liksom.. helt raka. Och yviga. Så rakkniven åker fram och Spocken kliver in i badrummet. Penna OCH bryngel (ny i mitt liv!) nuförtiden för att jag gillar det. Helt enkelt.

Använder sen trogna highlighterpennan på vattenlinjen som man egentligen ska använda under ögonbrynen och IsaDoras nya bruna eyelinerpenna (ny!). Den är väldigt naturell, det ska sägas. Skirt brun.

Kladdar sen på mascara i nästan hela ansiktet.

Skurar med tops, är missnöjd med den vattenfasta (ny i mitt liv iallafall!) som liksom.. inte gör så mycket, så jag lägger till den enda mascara jag gillat genom åren.

Fluffar håret lite med någon slags puderspray som jag precis börjat prova, och har på lite naturell färg på läpparna (OCKSÅ ny!). Alltihopa fastnade sen på kaffemuggen men jag är genuint dålig på att använda läpprodukter såatteh. Men då var jag klar och redo att inte förnärma eventuella män som tycker att jag ser ut som en man osminkad. Härligt!

 

Vadfan har dom gjort? ROLLAT uttagen?

Att göra om hemma kommer aldrig utan iallafall en liten liten stund av ifrågasättande av den förra personen som bodde i ens nuvarande boning. I studentlägenheterna har det varit städning, i lägenheten var det att dom lämnade sprit och lök efter sig, i radhuset var det att de rollade runt taklampan och att rollmärkena sen syntes extremt väl i vissa eftermiddagsljus och att de målade ALLT i vitt. Rakt av, över allting. Främst lysknapparna såg förjävliga ut. Vi klagade för varandra. Om vi ändå hade vetat.

För detta, mina vänner, var det som erbjöds i gästrummet. Se, och njut.

Ahhh. Man ser tillochmed det urgamla tapetklistret på framsidan av kåpan, i strimmor. Men det blir bättre.

Alltså. Jag menar, jag är för lat för att pappa och tejpa grejer pga det går bra ändå, men det är omöjligt att vara såhär lat. Orkar du inte ta bort kontakten när du ska rolla ett rum, tejpa över den iallafall?! Jag kunde i ett par minuter av skrapande inte förstå hur alla kontakterna blivit så extremt skitiga, sen uppenbarade det sig i lampskenet. Någon har helt enkelt i forntiden fultapetserat över, skurit bort tapeten ovanpå och tagit bort den. Utan att torka av efteråt. Och sedan har det rollats över i minst två omgångar. Guld.

Men, det är inte ens slut än. För i gästrummet är det som ni vet trälister. Ni vet, omålade. Eller ja, dom var omålade. Tills den blåa färgen gjorde sitt intåg, slabbandes över sidorna av alla lister i hela rummet.

Tejpa in en bild på en svärande Ellet här, sittandes som en oergonomisk ostbåge, 
idogt skrapandes tolv meter trären list från blå torr färg, ögon glasartade med
drömmen om att flytta in efter folk som inte rollar ALLT. 

Visst, hen som gjorde det hade väl tänkt måla alltihopa vitt, men NU HÄNDE INTE DET. Och nu bor istället en furulover i huset. Som vägrar ge upp, och millimeterskrapar bort varenda droppe av det blåa förfärliga som har hänt med baksidan av en mattkniv. Det kommer ta tid. Väldigt lång tid. Men det är värt det. Intalar jag mig själv iallafall.

Nu minsann, är det FINFREDAG!

För vem fick hem ett paket på posten igår? THIS GAL! Ja, det var inget fantastiskt paket med guld och juveler som jag fått skickat till mig för att jag är en sån fantastisk person, utan ett paket som jag själv plockat ihop på eleven.se pga deras 20% rabatt på IsaDora som jag hovrat kring i affärerna på sistone. Främst för att här på schlätten får exakt noll butiker in några slags nya produkter förrän VECKOR efter att de släppts i resten av Sverige. Ja, förutom den där sminkbutiken i Mariestad som fick in allt omedelbart när jag bodde där iallafall.

Såhär ser man ut när man försöker handla nytt smink i Schövdö och man hittar, efter att ha letat i hela butiken, dom nya säsongslacken i såna där reaplastlådor (fast utan rean då) precis vid kassan på Åhléns. Vart är de fina arrangemangen, SCHÖVDÖ? Varför göms det lilla ni får in? VA?

För jag känner att smink har varit roligt på sistone, främst för att jag faktiskt provat nya saker. På den första bilden ser ni till exempel min första vattenfasta mascara någonsin. Sen i somras har jag provat grejer som highlighters, brow gel, setting powder, primers, bronzer, contouring powder (vilket ser HAHA ut om man inte lyckas ta ner sin naturliga glödande grisrosaröda färg vilket jag aldrig lyckas med helt), lite nya märken av ögonskuggor, BORSTAR?

Särskilt snygg blir jag inte men kul är det! Och eftersom jag jobbar ikväll (en fredag? JA), så ska jag hårdtesta ett gäng av produkterna direkt, för jobbet har en exceptionell förmåga att fullständigt destruera allting som är fint. Fråga mig inte hur det går till, men smink som klarar 12 timmar på fest och krogen ser förjävligt ut efter blott fyra timmar på industri.

Imorgon ska jag testa gellacken, vilken färg vill ni se först? SOM OM NI BRYR ER. Men jag struntar i det, ni kommer få se ändå!

Ellet testar chiapudding

Ni känner ju mig. Trendkänslig, fingertoppskänsla på vad som är inne, bra och najs i livet och en evig strävan efter att leva så nyttigt som möjligt. Därför har jag nu i framkant av trenderna gjort slag i saken och testat den på internet nästan odokumenterade chiapuddingen. Gräddvaniljvarianten. De få källor som finns säger ju att fröna är så extreeeheemt nyttiga och packade med näringsämnen och metaller och sånt där som mattor är gjorda av, och då måste det ju finnas utrymme att kasta ner fett och socker också. Jag är inte bara framåt, jag är också mån om kostcirkeln.

Förstås.

Konsistensen av en snygg blogg med träningsselfies

Ja, inte för att jag kan toppa Konstgrepps-Karins recension av detta, eller radera kommentaren under det inlägget från mig som säger att jag nu slipper prova denna tingest, utan för att jag helt enkelt kände för att utvidga mina födoalternativ, en vilja som främst drivs av att jag tycker det är skittråkigt att laga mat och gärna lär mig fler saker som lagar sig själva i kylen eller i ugnen. Och allt det där folk rejvar om på Pinterest måste ju vara bra (som pastellfärger på hösten, minimalistisk inredning, hur man sminkar sig rätt och tips om hur man blir smal och lycklig) så jag kände att det var dags. Ner åkte ett paket i rullvagnen på ICA och hemåt for vi.

Så gick det åtta dagar.

Sen var det dags. Jag vevade ihop ingredienserna som bestod av mjölk, grädde, vaniljsocker och frön. Det var.. svartvitt. Jag vevade runt efter fem minuter till. Då var botten en fast tjock bit som jag fick finfördela med gaffeln samtidigt som jag hetsigt försökte klä på mig. Inga enhörningskänslor uppstod. Ställde in rasket i kylen och åkte till jobbet. Kom hem från jobbet. Vevade runt lite. Smakade. Ville OMEDELBART hälla i mig rasket men antog att det var på grund av överdrivna hungerskänslor, ställde tillbaka ”puddingen” i kylen och åt något annat.

Idag premiäråt jag av den. Det smakade grädde. Och mjölk. Och vanilj. Inte särskilt slemmigt med lite kras i. Inga regnbågar, inga härlighetskänslor och definitivt inga stylade glas med mangobitar och frysta hallon och jag blev inte omedelbart en härlig pinterestmänniska. Såatteh, produkten har inte motsvarat förväntningarna.

Men visst. Gott.

 

Gästrummet, en närmare titt

Ja för vem bryr sig om snygga (självgott much?) helhetsbilder utan detaljerna??

Här ser ni hur Ellet jobbar. Fös runt möblerna istället för att städa upp och tömma rummet, skit i pappen (för jag innehar förmågan att inte drälla nästan alls, till skillnad från min käre man som får färg på ALLT) och att tejpa lister som glappar lite från väggen för då kan jag måla under ändå, och alltid bara med pensel. Visst, det blir lite akrobatkonster att ta sig förbi sängar och grejer med färghinkar i händerna men man har väl skillz. Såatteh. Underarbetet i form av tapetskarvar och skruvhål brukar jag skita i, men måste suckandes ta hand om större ojämnheter med spackel ibland, och kontakter/lysknappar ÅKER ALLTID AV. ALLTID (och sen förstås på fort som möjligt på igen). Nej alltså jag blir inte bitter på att alla verkar ha målat rakt över kontakterna överallt dit jag flyttat. Alls.

Process! När man har snedtak som går så långt ner som vi har så behöver man (allting är relativt) en distans som håller ut sängen lite från väggen, så man slipper slå ansiktet och knäna i taket varje gång man vänder sig/ska ha något/ska ur sängen/ska i sängen/bäddar sängen/LEVER. Valet föll på en gammal liten ikeahylla som inte har något annat bättre användningsområde just nu. Jag slet glatt fram en rulle med träfärgad plast (äntligen!) och fixade lite hotellkänsla.

Klart! Ser ni inte hur lyxen lyser igenom den stökiga sängen och släpljuset på väggarna som framhäver exakt varenda millimeter av osnygghet?

Så! Avställningsyta för en lampa och en bok eller mobilen. Ni kanske också minns den där rätt fula gamla anslagstavlan jag gjorde för några år sen (hittar inte inlägget just nu) som inte har använts sen vi flyttade till huset, så jag tänkte, vafasen. Den får bli sänggavel då!

Ny taklampa blev det också. Eller ny och ny, det enda som är inköpt till det här rummet den här gången är färgen, fönsterbrädan och konsolerna. Allt annat är grejer vi samlat på oss under åren. Väggen bakom har ETT lager färg över det blåa. Ett. Magisk färg.

En sproilans ny fönsterbräda som matchade den gamla furun förvånansvärt väl och nya konsoler. En liten detalj gör mycket för helheten!

En hylla som ser ut som en bok (ni vet, den där hyllkonsolen som man klämmer fast en bok på), en klämspot för läsning och en radio för morgnarna när jag vill lyssna på Morgonpasset utan att kliva ur sängen. I sängbordet under den svarta luckan, gömmer sig en förgrenare. Handtaget arbetar också som glipa för mobilladdarsladden att komma upp ur. Sängbordet är fult men ack så fantastiskt!

Och jag fick precis plats med den långa tavellisten som också bara stod pga vår brist på väggar jämfört med radhuset. Nagellackshylla, hello! Komplett med en LED-slinga som är så skarp att man blir bländad av den, men den får duga sålänge tillsammans med en vanlig lampa. I expedithyllan nedanför ska jag förvara allt möjligt grejs.

I väntan på att bli färgsorterade. Det vet ni.

 

Yay! Klar!

Vet ni vad. Jag blev klar med allt jag företog mig denna gång. Det brukar alltid vara något som dräller kvar på att-göra-listan. En list. Lite färg i ett hörn. Dra en sladd ordentligt. Sätta upp en hylla. Men inte den här gången! För målet denna gång var att inreda gästrummet som ett riktigt rum och inte en förvaringsyta med en säng i ena hörnet, och göra klart allt så att det enda som är kvar är att tapetsera den där ena väggen. Och jag gjorde detta! NÖJD DÅ! Ni får som vanligt ursäkta att allting ser bananformat ut pga mitt objektiv. Jag har verkligen inte råd att köpa ett nytt så vi alla får stå ut sålänge.

Yay!

Vi ska tänka tillbaka på hur det såg ut från början.

Hafsigt målat blått, sunkiga skarvar, ingen fönsterbräda, en ful sönderbänd gardinstång som redan rykt när den här bilden togs i målarkaoset och en asabrasanajs furulampa a la 70-tal (M bar glatt iväg och satte upp den i sovrummet när jag tagit ner den), den mest klassiska av de klassiska furulamporna. Jag vill också riva ut den fula laxfärgade parketten (seriöst? Rosa trä?) men det får bli i en underbar ljus framtid!

Ja här sover en annan nästan varje natt. Ikeahylla Expedit som avställningsyta och anti-slå-huvudet/knäna-i-taket i ett blått hörn. Jag har inga riktiga före-bilder, på den här bilden har jag börjat riva och härja och har målat halva rummet redan.

Tada! Två lager färg (dyrkar Ladys färger!), en liten hylla med nattlampa och radio, en ny distanshylla innanför sängen, en fönsterbräda, en ej sönderbänd gardinstång, en sänggavel och rummet är som NYTT!

Njutningstände min fejkbrasa och glodde förnöjsamt på rummet som nu är i nästan total avsaknad av blått (förutom runt kontakten ni ser, pga den väggen ska ju tapetseras!). Visst gillar vi skarven mellan snedtak och vägg? Snyggaste! Hrm.

Stormen Egon och dess offer

Jag tror att det numera gamla taket blev avundsjukt på det nya taket och bestämde sig för att ta stormen Egon i akt och kasta plåtskivor omkring sig. M fick klättra upp, kräla runt på ett halt plåttak och ta taket i vindskivan och säga NEJ, vi har inte råd! och skruva tillbaka skivan vid taknocken där den kom ifrån. Herregud, ser det ut som att vi är gjorda av pengar eller?

Söndagshjälten sju meter ovan mark

Andra offer denna storm blev en bänk, en förvaringssittbänk, några krukor, vedbon (som vi fick springa ut och skruva ihop igen lite snabbt), diverse delar av två stora lönnar som spritt sig på hela tomten och några cider och öl som vi var tvungna att dricka upp i lugnande syfte. MVH två personer som igårkväll önskade att de satt på hyreskontrakt (men det gick ju bra ändå).

Livet i en kropp

Jag haltar nerför trappen på ömma fötter, känner hur min stortå sover fortfarande. Den somnade någon gång efter att jag började jobba på mitt nuvarande jobb där för nästan fyra år sen och vaknade aldrig igen. När jag skyndar in i badrummet för att hinna till toaletten innan menskoppen fullkomligt svämmar över så känner jag av värken i handleden som jag drog på mig för mindre än ett år sen när jag skottade snö under Den Stora Snödrivningen av 2014. Javisst, blött som en gris har jag gjort under natten också. Mensvärk hade jag hela dagen igår och mitt ögonlock är irriterat.

Det känns som att jag har fått urinvägsinfektion nästan varje gång jag kissar. Det tog lång tid innan jag insåg att det var just så. Att det var endometriosen som gör sig påmind. Alla gånger som jag trott att nu jävlar får jag urinvägsinfektion för att det svider när jag går på toa, men sen händer det ingenting. Har jag menskoppen i blir det dubbelt svid, dubbelt så länge. Men nu måste jag väl ha fått urinvägsinfektion ändå? Men det händer inget. Endon. Jaha. Det kommer vara såhär nu. För alltid?

Kanske jag får göra om detta igen, mycket snarare än jag tror

Det tog bara några veckor efter att jag avslutade min sex månader långa östrogenfrihet innan det började värka igen.

Livet i kroppen. Jag har handikapp jag inte vågar berätta för någon om, för det kanske skulle få mig att bli en sån där smärtkärring. En sån där gnällare. Och jag har ju precis bara börjat leva? Inte ens tagit mig igenom halva mitt arbetsliv än? Jag känner mig som anledningen till att företag inte vill anställa kvinnor. Besvärliga, värkiga, sjukskrivna. Men så ser jag mig omkring ibland och ser att det är lika många män som är sjukskrivna precis lika mycket som jag. Och då känns det bättre. Och så känns det sämre igen för att mannen alltid ska vara den man jämför sig med. Om jag ska vara bra, ska jag vara man. Men inte på mitt företag för det är så pass stort att ingen bryr sig egentligen (ja förutom höga chefer då). Chefen löser’t. Jag tror inte att jag inser hur privilegierad jag är i just den aspekten av livet. Därför håller jag hårt i mitt jobb och klöser mig igenom tankar på att jag är en belastning (för jag är ju faktiskt inte det. Jag är en tillgång. Jag är en tillgång. Jag är en tillgå..). Men jag har ju en kvinnosjukdom (som kan uppstå hos män också men det är så marginellt att jag väljer att inte inkludera dessa än så länge) och det finns ingenting att göra. Gå utan östrogen kan jag inte göra för alltid för då kommer jag vara en skelettskör amöba inom kort, och p-piller gör mig eländig. Jag har kroppsligt elände och psykiskt elände att välja mellan, och då har jag inte ens lika svår endometrios som många andra?!

Men kroppen är ju mitt medium för att kunna uppleva den här världen. Och trots mina tillkortakommanden så är den ju ett fantastiskt verktyg för att skapa, jobba, slåss med M, munpruttas, kramas, springa i trappor så fläsket skakar runtom kroppen.

Jag känner mig svag inför min kropp. Jag är helt beroende av att den fungerar som den ska och att den håller mig i den här världen. Rädslan för att den ska sluta fungera slår mig då och då. Att relationen till något som är så självklart, något har varit där i hela mitt liv, något som är så outbytbart som min egen kropp, kan vara så komplicerad. Det kanske är det som gör det svårt, men det är också det som borde göra det enkelt. För jag kan inte välja. Den erbjöds för länge sedan. Antingen bygger vi den här kroppen och så får du livet, eller så får du intet. Och på något vis så blev det en kropp och ett liv. Och nu 29 år senare sitter den här på en pall i ett kök, sammankopplat med ett sinne som aldrig lyckas kommer underfund om vad det egentligen tycker om saker. Ett sånt makalöst tidsslöseri, ett sånt ovett. Men det kanske är människans inneboende destruktiva intelligens. Förmågan att ifrågasätta allt.

Finfredags!

Ja, fast mest bara fredag. Vi gör’t i listform!

Dagens dag: Fredag.

Dagens kris: Att slå på radion efter 16.00 och inte höra Nisses röst i P3??? Att Nisses Fredag numera heter “Fredag i P3” och att Nisse inte är med längre? Denna nya Adrian är säkert jättetrevlig, men.. krisen?! Chocken? Att se fram emot nu en fredagseftermiddag när man kommer hem från jobbet? INGET! (Ja, förutom helgen då).

Dagens sak som får mig att ibland önska att jag bodde i en storstad: Denna bild som MMSades till mig från min käre vän som bor i El Stockholmo när jag for igenom landskapet på väg hem efter jobbet:

Detta magiska finns tydligen på The English Shop! (utropstecken utropstecken)

Dagens bästa: Att det är HELG och jag ska måla klart gästrummet!

Dagens sämsta: Att jag haft mensvärk hela dagen, och att jag måste slipa lite spackel.

Dagens färg: Alla färger pga Shagpad 3.0-LEDbelysning på vita öppna spisen!

Dagens mat: Hemmagjorda HAMBURGARE! WHOOP!

Dagens over and out: Hoppas ni har det trevligt hela helgen, som jag iallafall ska försöka göra om jag lyckas övervinna Guds vrede (och förstås också en anledning till att jag är hedning, jävla Gud och hans jävla mensvärk!). Väl mött!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...