Nu behöver jag er hjälp: Länkutbyten?

Ja. Det har alltså varit fyra personer som har gått in på min blogg och gjort bedömningen att den är så pass välbesökt (LOL) och håller tillräckligt hög kvalitet att det är värt att maila den virriga blogginnehavaren för att fiska ”länkutbyten” med ord som ”fördelaktigt” och ”hög trafikranking”. I ett mail fick jag också en förklarande lista om varför jag borde ”utbyta länkar” med detta företag:

1. Gratis!
2. Vi har en extremt hög trafikranking hos -BEEP- jämfört med andra online SEO-webbplatser.
3. Vi ockuperar Googles toppositioner inom olika ämnen
4. Vi har rikt innehåll och är stolta över det

Ja, det är ju en fin lista. Men jag förstår fortfarande ingenting. Är dessa fiskerier för att jag ska skriva sponsrade inlägg? Eller? Ingen har uttryck detta i ord trots att jag frågat (kan ju inte låta bli att fråga) så jag förstår fortfarande inget om hur ”länkutbyten” går till. Såatteh, mina kära lyssnare, kan inte ni förklara för mig vad de är ute efter? Hur skulle detta hjälpa mig? Dom kan väl inte förändra min googleranking (som redan är helt okej i vissa fall?) Så jag vet vad jag tackar nej till nästa gång också! (om det inte är Panduro som hör av sig, vilket dom inte behöver pga dom är Panduro. Men Panduro, ifall ni vill så är jag här. Alltså på riktigt. Panduro? Hallå?)

Det var det här med värmen då

Onsdag natt, klockan 01:38.

Såatteh, sa jag att huset höll en temperatur på 18.2 grader? Det var minsann en barock lögn! Det är mer ett par stadiga svenska-folkhemmetesquea 14 grader på övervåningen just nu. Såatteh. Imorgon luftar vi ett par element. Ett par. Vilket innebär exakt alla.

Eh. God natt sålänge. Jag är redan nedbäddad under filt, täcke och täcke. Det ska nog räcka.

Nog.

Sånt där man blir så glad för när man har hus.

Ni förstår, den här mannen och hans kollega gjorde oss två väldigt muntra igår. För vi sköt en summa pengar över bordet (banken) och i utbyte så bar dom in, byggde ihop, drog elen rätt till (nudge tidigare ägare, wtf did you DO?!) och installerade rätt sorts fläkt (nudge tidigare ägare, wtf did you DO?!). På taket klev de sedan frejdigt upp och satte tillbaka den renoverade fläkten som styr ventilationen i hela huset. Ba sådär. Pang! På tre timmar! Efter att fläkten förstås gick sönder i maj. Men ändå! Vi kan nu tända en lampa ovanför spisen! Suga ut baconångorna! Fläkta bort vattenångor från kokande vatten! Whoop!

Sen att huset pga ökad ventilation och en kall natt håller den charmiga temperaturen av 18.2 grader just nu, ja det får vi se som en vinst ändå. Som husägare måste man ju själv gå ner och experimentera med värmecentralen, och sen vänta ut resultatet i några dagar så att systemet hinner med. Upprepa ifall ej nöjd med resultatet.

Huset har helt klart varit en lärdomskälla, och vi inser starkt varför husägare verkar kunna så mycket om allt som har med hus att göra – de måste. Vårt nya motto är ”Konstatera, sätt dig ner, googla. Lös problemet”. Ah. Google. Och Byggahus.se. Allt en husägare behöver. Plus en redig bibba pengar då. Övertid någon?

Halloweenfirande

Jag har alltid gillat halloween. Jag gillar alla helgons också, på två olika vis. Jag kommer alltid minnas kvällen när jag och mamma åkte till skogskyrkogården för att besöka platsen där morfars aska spreds ut, på samma ställe som mormors aska spreds för han ville vara henne nära. Klockan var närmare 18 så höstmörkret hade sänkt sig över staden. Ett tunt lager med snö krasade under fötterna och vi gick mot platsen där vi skulle tända ett ljus. En glänta öppnade sig innanför en hög mur av enar och väl innanför mötte vi ansikten som lystes upp av hundratals brinnande ljus. En utbredd tystnad rådde, människor stirrade ner i de fladdrande lågorna och tänkte på sina nära och kära som inte längre delade deras vardag. Vi tände varsitt ljus och stod tillsammans med de andra, tysta. Det minnet förblir med mig för alltid.

På andra sidan av detta finns ju den importerade traditionen som heter Halloween. En stor sorg (well, allting ÄR relativt!) lever inom mig för att jag aldrig hann/ha råd med att gå på maskerad under mina studieår (pga nu har ingen i mina kretsar någonsin maskerad längre?) och klä ut mig som en liten Bo Peep komplett med en pinne med en stor krok på och en fluffig tyllkjol. Halvdana maskerader hit och supa på höstloven dit, så har vi nu tagit ett steg ytterligare in i halloweenens land. Vi inser ju alla att om/när väl finns barn i denna familj, så kommer det bli maskeraddisco varje år. Tills ungarna blir tonåringar. Och då kommer föräldrarna fortsätta den fina traditionen. Till ungarnas stora förtret.

För ni minns ju pumporna. Ja, de skulle inte bara stå och vara sig själva och vara snygga, nej. Igår gick det av stapeln – Pumpkarvandet. Det skulle egentligen varit ett större event men pga LIVET (sjukdom, orkeslöshet, roller derby tryouts) så blev vi fyra stycken.

Vi konstaterade gemensamt att ingen av oss någonsin hade öppnat en pumpa.

Än mindre vetat hur den luktar. Spicy pumpkin latte är kanske något man borde prova (MVH Pinterestsurfarn)?

Jag försökte mig på en liten mer avancerad dekor med en häxdans kring en eld som skulle omges av träd och en katt och ambitionerna, som prompt slutade med att jag inte orkade göra klart pga middagen var redo och, ja ni vet. Orkade inte.

De andra tog mer verklighetsanpassade beslut, vilket visade sig vara både klokt och slående.

Det kan bara konstateras vara en succé och ribban inför nästa år – ja, den är högre. Det talades om lager. Det talades om porträtt. Det talades om specialverktyg (istället för fem trubbiga knivar och två potatisskalare). Det talades om dremel-borrar. Ja, det är helt enkelt ingen som vet exakt hur awesome det kommer bli nästa år!

Finfredag!!

Idag har jag fredagskänsla så det bara skriker om det! Så vad gör man då? Jo, man tänder en brasa, tittar på TV, äter lösgodis, har tossor och PYSSLAR! Med grejer som kom i Panduropaketet (seriöst, jag behöver rabatter. Någon som kan hinta att Panduro ska börja arbeta med mig på bloggen? Sponsrade inlägg då? I’M IN! Typ.) igår. Whoop! Så snart kanske ni antingen får se världens snyggaste dödskalle, eller samma svarta dödskalle och resterna av ett misslyckat experiment. Oavsett vilket, så kommer jag ha gjort mitt bästa!

Tills jag däckar vid 21.30, det vill säga.

VISSA här anstränger ju sig iallafall!

Jag skulle vilja framföra, och klargöra för er allesammans:

M läste alltså inlägget om hur vårt förhållande har förändrats, fnissade åt meningen ”så, som jag sa på vårt bröllop, är min relation med M det egentligen första som gjort att jag verkligen försökt bli en vettigare människa. Jag har kommit en bit på vägen. Jag tror inte att M har försökt med något särskilt (Det är man värd, va?!)”, och sen fortsatte sen med sitt liv som om ingenting just påståtts om hans inlevelse i detta förhållande. Ingen dementi, inget försök att liksom förklara sig, ingen ömkande berättelse om något som han gjort för att bli en bättre människa.

Jag ville bara klargöra detta. Så ni vet vad jag har att leva med.

DET ÄR MAN VÄRD, VA!

Måndag

Tips från livscoachen: Välj inte en måndag då du klivit upp 05.20 att ha en datorfri dag, för att sen inse att ja, huset är helt okej städat och jobbkläderna inför veckan är rena och matlådorna är gjorda och duschen skall inte tas förrän läggdags – för det kan innebära att du sätter dig i soffan och glor på ett avsnitt Time Team. Och somnar. Sittandes.

Såatteh. Dator var det ja.

MVH multistimulerar mig till vakenhet med dator OCH tv tills läggdags.

En grå söndag.

Det är en sån där dag idag. Jag vaknade lite ledbruten efter bara några få timmars sömn pga feber-sömnlöshet, och efter att ha halvsuttit upp och sovit eftersom det kurrar i lungorna annars. Det gråa mörkret har sänkt sig över förmiddagen och tvingar igång en lampa eller två i huset. Genom ventilationsröret hör jag regnet picka på plastpåsen som sitter över hålet där fläkten ska sitta. Om en vecka har vi förhoppningsvis en ny fläkt och bättre ventilation i huset.

En lika grå dag, för ganska exakt två år sen

Men det gråa passar bra med oss båda idag. Vi spenderar tid i tystnad. Eller ja, M spelar och tittar på film men med hörlurar. Jag glor på Time Team på låg volym. Surar över snor och febersurr. Stirrar avlägset ut på det förändrade landskapet. När vi åkte hemifrån prunkade höstfärgerna, när vi kom hem en vecka senare såg vi helt plötsligt grannens hus på andra sidan gärdet. De två gula lönnarna har decimerats till stickiga vinterförberedda grenverk och gula löv täcker gräsmattan istället för buskarna som gränsar till den närmsta grannen. Längtar helt plötsligt efter julen. Har redan gjort en lista på saker som ska göras inför storhelgen. Den ska spenderas i Gyllene Rävens ömma famn, och kommer pröva gäst-kapaciteten på ett helt nytt vis. Går allt som det ska kommer 14 pers vistas inom dessa väggar under två-tre dagar. Spännande.

Men om två veckor får vi börja festa på julesmakerna och vinterpynta utomhus! Att börja med julbak och julmat (alltså skinkan, inte resten av julbordet) i november är det enda vettiga har vi kommit fram till, för vem hinner baka julstjärnor, pepparkakor, pepparkakshus, rocky road, saffranstryfflar och chokladkola, lussekatter, marsipangrisar doppade i choklad, hinna njuta av julskinkehårdmacka OCH dricka upp de sju litrarna glögg vi har gjort, på bara tre veckor mellan första advent och juldagen? Ingen! Inte i det här hushållet iallafall. Så första november it is!

Whoop! Då ska jag vara frisk och vältra mig i lussebullar. Gudars, så gott!

Souvenirer

Jag tycker om att köpa på mig någonting som påminner mig om platser där jag har varit. Detta gäller ungefär exakt alla muséer jag varit på, och alla länder jag varit i. Vilket inte är särskilt många. Muséerna är desto fler. Så under vår resa så ville jag förstås köpa med mig något också. En liten staty av någon romersk gudinna eller en liten byst av nån kejsare och en nyckelring eller något. Så vi letade. Tittade runt i butikerna. Hittade liksom ingenting. De små ministatyerna saknade den där härliga romerska karaktären och resten var inte särskilt snyggt heller. Tills vi tog en promenad på smågatorna ganska nära Pantheon.

Där stod den. Jordgloben. Har insett att jag älskar jordglober. Så jag kastade mig över en.

Sen traskade vi vidare. Och vips! Där hittade vi en butik som sålde stengrejer asabrasabilligt (alltså inte till hutlösa priser som exakt varenda stensak kostar i Sverige).

Marmor (?) kula och ett ägg till mor, ett ägg till mig.

Och denna gudomliga (citrin?)pelare ska jag självfallet ha för mig själv. Ellet hjärta mineral.

Mycket bättre än det vanliga krimskramset!

Ja nä, vi gjorde inget speciellt.

Ja, nu sitter ni förstås på nålar och undrar varför i helsike jag tog en bloggmester såhär mitt i terminen för? Jo, det var såhär. Jag och M gjorde det. Vi bara gjorde’t! Vi gjorde det där som alla andra har gjort så många gånger. Det där alla andra har gjort så fort de fått möjligheten, tillsammans med partners, vänner och tillochmed ibland folk de inte riktigt känt egentligen! Det där som alla har gjort sen de fick åldern inne. Ja, nu har vi fullbordat vårt äktenskap.

Vi åkte alltså utomlands, på en sen bröllopsresa. Jaha? Säger ni. Och? Jo ni ser, på våra nästan sex år tillsammans har vi varit utomlands exakt en gång. I Egypten. Våra fragila svenska naturer höll oss på lagomt avstånd till alla hetsiga människor samtidigt som vi sköt fram vår guide, min systers man som talar arabiska, framför oss hela tiden för att göra allt från att förhandla taxi till att våga ta oss igenom passkontrollen.

Men denna gång åkte vi själva. Till ett farligt land. Ett sånt där land som alla säger att man ska vara rädd för. Ett sånt där land som man liksom måste vara äventyrare för att åka till. Vi åkte till Italien. Ja, det säger ju sig självt att vi highfivade varandra när vi kommit av flyget pga vår awesomeness! Vi vistades mest i Rom och gjorde en utflykt eller två. Men vi gjorde inget särskilt där. Ni vet, drev runt, åt lite mat, glodde på turister.

Tittade på gamla hus.

Det var inget särskilt.

Klev på 2000 år gammal poolbotten i ett badhus.

Besökte någon gammal arena.

Och något gammalt palats. Som namngett ordet ”palats”. Förstår inte varför.

Gick över ett övergångsställe, komplett med hjulspår.

Glodde på ett tak.

Dinerade i en matsal.

Offrade får på ett altare.

Såg något ”Jupiters tempel” med något berg i bakgrunden.

Och en person som enligt synsägen var gravid.

Tittade på hus.

Och vatten.

Och en platt stad.

 Ja, inget särskilt alltså. Så jag ber det allra ödmjukaste om ursäkt för att jag inte levererat magiska inlägg som jag borde ha gjort istället för att ha lagt ut en massa tid och pengar på detta onödiga resefåneri! Jag hoppas att ni kan förlåta mig inom sinom tid. Förhoppningsvis är jag till mina sinnes fulla bruk igen efter att ha sovit en natt i min egna säng och inte behövt vakna till dumheter som frukostbuffé och ledighet.

Höstbloggmester?!

En godtycklig höstbild på en typ av buske vi definitivt ska skaffa och ha någonstans i trädgården.

Jag vill förvarna er mina kära läsare. Jag förstår att detta kommer bli svårt, särskilt eftersom det var så nyligt det var sommaruppehåll här på bloggen. Men ni kommer få höstmysa utan mig i etern under ungefär en vecka. Jag tar helt enkelt en höstbloggmester. Vi ses på andra sidan av halva vecka 40 och 41! (tänka sig, nu är det tolv veckor till jul. JUL!).

Jag är tacksam idag

Att vi hade turen att hitta ett hus med en stor, fin, uppväxt lönn på tomten, en stor fin uppväxt lönn i tomtgränsen och två nästan helt nya lönnar som prunkar i höstfärger i hörnet bakom huset. Att vi hade äran på vägen hem, när vi åkte över bron över järnvägen, att i ögonhöjd och bara på några meters avstånd få se en ormvråk (Tack internetsökning ”svenska rovfåglar”) sätta sig på toppen av en gran, spänna ut sig lite och sen göra sig bekväm. Att se honkfåglarna (kanadagäss) flyga i streck ovanför huset. Att se flockar med talgoxar härja på altanen. Att se hjortar ute på fältet i solnedgången. Att en mus har kastat ner isolering från hålet i taket efter den borttagna köksfläkten ner på spisen. Nej vänta, det är jag inte särskilt glad över alls. Men resten iallafall. Livet rullar. Hösten rullar. Jobbet. Tiden.

Bloglovin gör en besviken med jämna mellanrum.

Jag har varit sådär relativt nöjd med Bloglovin’ ända sen jag tvingades överge min favvo FeedDemon när det programmet slutade uppdateras (och det var ju förstås inte perfekt heller). Jag har tyckt att kategorierna är lite kul att glo igenom, populära inlägg att vältra mig ibland och humor och ibland ärande att se vilka bloggar som liknar min (typ Karins Konstgrepp stod med en stund! Print screen!) Men nu?

Liknande bloggar-fliken vid min bloggsida demonstrerar sånt som Bloglovin tycker liknar min blogg. Som Kenza. Och Niotillfem. My Milk Tooth? Bokkei?? Bloggkommentatorerna??? Eh. Jaha. Rekommenderat-fliken har jag använt mig endel av. För det är kul att hitta nytt. Men för ett tag sen gjorde jag ”misstaget” att bloglovinsöka efter ”gothic” och nu har jag BARA förslag på gothbloggar. Bara. Endast. Jaha.

Och populära inlägg i kategorier då? Detta har jag använt mig väldigt mycket av, pga kul att hitta nytt! Nu? Favvofliken ”DIY & Hantverk” har invaderats av härliga livsstilsblogginlägg som försöker få en att träna, äta härlig mat och klä mig snyggt?!

Låt mig för demonstrationens skull sammanfatta de 20 första inläggstitlarna som kommer upp i Kategorin DIY & Hantverk, populära inlägg.

Super easy funnel cakes
25 ideas to decorate your walls with
5 common skincare mistakes and how to fix them
Sweet treats: Sprinkle Donuts with Gray Malin
DIY 101: Leather projects
Homemade Masala chai concentrate
TSC Series: The best damn.. (jeans)
Dinner tonight: Pumpkin & Sausage Ravioli Bake
Warm Gnocchi and Heirloom Salad
Low weight, High Reps, Feel the burn with these exercises
5 minute oatmeal
Morning Skincare Routine
How to clean out your closet
Three fall outfits
Two-pan Sriracha Roast Chicken
4 colourful workout looks
Borrowed from the boys (kläder)
Vegan Mexican Cheese
DIY temporary fabric wallpaper
Floral (tatuering hos tattoologist, den mest meningslösa tatueringsbloggen i världen.)

Ja alltså, om man anser att allting som människor gör när dom lever är DIY, så visst passar inläggen in, om man bortser från att det redan finns kategorier som heter ”Mat & Dryck”, ”Mode”, ”Skönhet” och ”Hälsa”. Men som en DIY och hantverksälskare är jag kränkt, besviken och sugen på att maila Bloglovin och starkt ifrågasätta deras sorteringssystem. För det har ju ett sånt potential och sen bara BLERRGHHS LIVSSTILSHÄRLIGHET DU MÅSTE ÄLSKA BLERHSGHS. Ack.

Hitta nya-bloggar kategorin funkar fortfarande rätt bra men utsikterna för den fliken kan ju rent statistiskt sett inte förväntas råda någon längre stund.

 

 

PS: Jag har numer en Länkkärlekssida vars länk ni hittar strax under headern istället för på sidan av bloggen. Det får väl vara så. Bråkwordpress. DS.

Önskeinlägg: Hur vårt förhållande har förändrats

Det här inlägget har jag dragit lite på. Främst för att det är svårt eftersom jag är mitt uppe i förhållandet och därför inte kan distansera mig tillräckligt för att liksom se hur vi har förändrats tillsammans och med tiden, och främst för att det blir långt. En såkallad vägg av text.

Men efter fem och ett halvt år tillsammans, varav nästan ett helt år spenderades 40 mil isär, så kan jag fortfarande säga att jag är (nästan) lika kär i M som jag var när vi nykärt promenerade nätterna igenom och pratade om framtiden. Tur är väl det där ”nästan”, för vem orkar vara nykär längre än den absoluta början? Den hormonsusande tiden saknar jag inte. Året på distans inleddes med lite självklar osäkerhet för vi hade ju bara varit tillsammans i fyra månader när han flyttade. Murar hade iofs rivits iochmed den oplanerade och avbrutna graviditeten och M ståendes uppspetad i ett hörn inne på en gynsal medan en tysk akutläkare snärtade på sig ett par gummihandskar och en uppriven mig i en gynstol, så det kändes som att vi hade kommit långt ändå. Bara ett par veckor in i förhållandet började vi prata om framtiden och hur vi skulle lösa eventuella hinder. Skrattandes konstaterade vi att det självfallet var alldeles för tidigt för att börja prata om sånt elände som distansförhållanden och livsplaner men ändå föll vi tillbaka. Planerade. Diskuterade. Möttes och stöttes.

Så när dagen väl kom och han flyttade, så kändes det lite osäkert ändå. Men alltmed tiden led så kändes det aldrig som att det fanns några tvivel. Det var alltid värt det. Veckorna isär. Att han offrade lunchen på kvällsveckorna för att ringa och prata med mig den lilla stunden vi hann. Att pendla 80 mil på en helg, hetsköpa thaimat och titta på Lyxfällan med korridorskompisar drällandes inne på rummet i ren glädje över att pappa M var på besök igen. Det är klart att det magiska distansförhållandesexet gjorde sitt för samvaron de helger vi träffades, men det funkade helt enkelt.

Sen att jag bara fyra dagar efter att han flyttade fick saknadpanik på fyllan, bokade ett nattåg till Västergötland, packade väskan och ringde och sa att jag kommer vid åttatiden, hämta mig, och sen stannade därnere i nästan fyra veckor, det räknar jag som en sån där filmgrej. Du vet, såna som man aldrig gör egentligen. Och som man antagligen aldrig kommer göra igen pga vuxen och allt det där.

Sen jag flyttade ner för lite över fyra år sen så har saker rullat på. Vi skrattar mycket. Slåss (skojbråkar). Retas med varandra. Kramas. Pratar. Älskar (i form av varandra, inte ni vet, hollywoodversionen av sex. Uh). Säger det ofta till varandra. Lite för ofta, skulle nog många säga. Men varenda gång jag hetsigt skriker att jag älskar honom, så menar jag det lika mycket som förra gången. Visst har vardagen klivit in och visat sitt tryne, men det har aldrig varit en kamp för oss. Vi kan ibland prata om att det har varit lite för enkelt. Livet i sig självt har inte varit lätt men förhållandet har vi fulseglat igenom.

Vi har samma behov av att vara lite för oss själva, att få utrymme och att få vara precis som vi är. Jag har från början, jag kanske alltid varit sån men jag minns inte nu, envisats med att prata om allt. Är det något som stör? Säg det. Hur tänker du egentligen angående barn? Berätta. Jag känner såhär angående det här, vad säger du? Jag tyckte inte att det där var okej, bla bla, bla bla, bla bla. Eftersom jag haft turen att äntligen träffa någon som också behöver tid på sig att tänka efter, formulera tankar och faktiskt besluta vad man känner i en fråga, så kan vi ta ett par dagar på oss att lösa problem. Åtminstone ett ex av mina krävde svar direkt och det har aldrig fungerat för mig.

Med det sagt så är vi förstås inte perfekt i synk. Vi träter, diskuterar, suckar, surar. Han vill omge sig med ljud och jag vill ha tystnad (öppen planlösning, någon?). Han sover rörigt och jag har svårt att sova alls. Jag städar mer och tjatar. Han vågar inte tjata på mig om körkortet (haha!). Men bara en gång har vi gått och lagt oss utan att reda ut iallafall det värsta först, och det var förfärligt.

Kort sagt (dagens skämt!) så, som jag sa på vårt bröllop, är min relation med M det egentligen första som gjort att jag verkligen försökt bli en vettigare människa. Jag har kommit en bit på vägen. Jag tror inte att M har försökt med något särskilt (Det är man värd, va?!). Så nu kanske ni förstår varför jag mest skriver ocharmiga inlägg om vår relation. För det hade blivit alldeles för sötsliskigt annars och vem orkar med det? Inte jag iallafall! Kan ju inte både utöva och dokumentera sånt! Det är skämshatten på och sen goshumlor och sötnosar och kramfester och kärleksförklaringar. Sen slåss vi i ICA-kön. Och pratar mycket fejkad värmländska. Det tror jag tillhör en av hemligheterna, helt klart.

Så har vår relation varit i stiltje sen vi träffades? Jag får nog återkomma om det, för just nu efter att ha funderat över det i några dagar, så känns det banne mig som det. Kanske får se det som att vi hittade varandras personligheter direkt och sen dess mest finslipat samarbetet? Och värmländskan, förstås.