Växtsöndag

Jag tycker om att organisera på söndagarna. Göra iordning för nya veckan liksom. Sen att latheten ofta tar över behöver vi inte prata om. Men idag har jag samordnat lite iallafall. Röjt upp lite i tvättstugan och försökt organisera floran som skall svaja i brisen eller mysa i vårt framtida växthus (håll tummarna alla!).

För det är ju lite att tänka på när man odlar saker (varav nästan allt står på påsen). Något vi har lärt oss är att man kan inte höfta när man sätter gurkor, pga dess sinnessjuka atomväxttakt a la 10 cm om dagen. Så i år blir det inte en sekund tidigare än mitten-slutet av mars! Idag petade jag ner jordgubbsfrön och plommontomater och om en månad blir det ett gäng till. FÖRHOPPNINGSVIS (håll tummarna!!) har jag en liten fin pergola på framsidan att sätta min gotiska trädgård i när det är dags i maj (fantasin!) och ett växthus på baksidan att driva upp tomater, frilandsgurkor och chilifrukter i. Plocksallat och morötter och rödbetor ska mysa på friland och antagligen bli uppätna i förtid av rådjuren. Ett lupinhav ska svalla i tomtgränsen mot vägen och blodröda solrosor ska värma sina ansikten mot sommarsolen, ända tills sekunden den går ner vid horisonten. Ja fyfasen våren. Kom nu!

Dagsläget i tvättstugekuvösen. Ett gäng ska omplanteras och flyttas ifrån den varma mysmiljön ut i kylan (resten av huset) och lite frön ska ta sig.

 

Finfredag!

Javisst. Tänk hur få självisar jag skulle ta om jag inte sminkade mig? 

Denna nuna var nyss ute i den nollgradiga illvinden och grävde över ett rör som en elektriker ska dra en kabel i in till huset, och sen är avloppet KLARRT OCH BETAR’T! Det dåliga taket är utbytt, uppvärmningssystemet i huset är utbytt och fungerar och avloppet är det ordning och reda på. Den känslan, mina vänner, är inte att leka med.

Detta firar vi med att klappa på en massa brun ögonskugga som skiftar i grönt, och en massa glatt rosa rouge. Härligt! 

Vi ska, berusade på känslan av att våren iallafall har klivit på tåget inför den långa resan till Sverige (och då menar jag våren-våren, inte den där halvvarianten som sportas i flera delar av landet inklusive denna.), trampa omkring i en trädgårdshandel och sniffa på blommor och glo på fröer. Treflig helg på er! Och jag väntar fortfarande på fler anmälningar till det episka kollot, JAG VET ATT NI VILL! 

 

The Minglerz

Nä vad säger ni. Ska vi dra ihop ett sommarkollo en helg eller? Kollo hos Ellet! Bo i tält (eller inomhus), vara ute i naturen mycket (sitta på altanen) och prata om världsproblem (gud, jag orkar inte ta bort mitt nagellack)! För om det är något jag verkligen uppskattar, vältrar mig i och liksom bara smygnjuter av, så är det att ha folk på besök/kravlöst umgås i några dagar. Hade kollon funnits när jag var yngre hade jag lätt åkt på ett sånt och lärt mig om livet. En stor sorg att jag helt enkelt fick förlora oskulden i en helt vanlig lägenhet i en helt vanlig stad och uppleva min första fylla hemma hos mig själv till tonerna av när fulla killar i 16-årsåldern kastade bär på varandra av mammas krukväxter och min kompis som försökte helt utan skam eller social kompetens ragga upp en kille som inte riktigt ville hångla. Som student kompenserade jag genom att bo i korridor och åka på studentfester runt om i landet. I vuxen ålder får jag helt enkelt kompensera genom att importera mina vänner från långväga håll eller familjen över högtiderna och bara hänga i dagar i taget. Drälla, mingla, laga mat ihop. Favvon.

Vi kan svepa in oss i filtar och elda i vår eldkorg, kasta pinnar på varandra som jag tror kallas “kubb”, dricka bubbel, åka på utflykter till lama ställen och skrikskratta oss vänner för livet. Ah. Folksamlingar på ett och samma ställe. The best! Let’s! Stammiskollo!

We are the weirdos, mister

Jag satt och slösurfade omkring på internätet häromdagen. Glodde efter alruna, då jag också vill odla en planta som har en rot som ser ut som en människa. Förstås. Vem vill inte det?! Så, med internets vanliga hänvisning (”Ooh, vad är detta? Klick!”) så hamnade jag till slut på ett ställe där människor som identifierar sig med häxkonst visade bilder på sina små altare. Fint! Tänkte jag. Är ju en stereotypisk alternativ person och gillar häxestetiken och magi och sägner och myter och formler och polyteismer och ni vet, allt sånt. Spikade tex med förtjusning upp en årskalender med Bondepraktikan för en stund sen, full av skrock och hittepå och underbarheter. Bläddrar förnöjsamt igenom datumen och ser att blir det varmt på fredag, ja, då blir det kallt på Eriksdagen den 18e maj. Det ni.

Men tillbaka till altaren. Jag tittade på altaren och tänkte för mig själv, jag har mycket såna prylar som jag såg på bilderna. Jag skulle kunna göra ett altare. Jag kanske ska göra ett altare. Jag ska göra ett altare! Sagt och gjort!

Två snabba vändor i huset, plockandes småprylar ur gottehyllorna hemma, nålade fast en filt för att ljust beiget inte är så kul kompletteringsfärg till HÄKSMAGI, ritade en slarvig vegvisirruna och tände lite rökelse och några ljus.

Resultat? Älskart. Ska fan behålla det. Glo på det. Vältra mig i stillebenet av några av mina favvogrejer.

 

 

 

 

Jepp. Behåller det definitivt.

 

Spontanitet?

Jag och M susade igenom det väschöttska landskapet för ett tag sen, bilen full med grejer inför familjens ankomst till huset. Christer skrålade på radion. Fredagsflörten. Fredagssingeln för denna eftermiddag efterfrågade helt normala saker, som att vara redo för förhållanden. Sen sa han något som först lät helt normalt, men som sen gnagde i mig.

”Jag vill ha någon som är spontan och som inte tar sig själv på för stort allvar”.

Tar sig själv på för stort allvar? Vad betyder det? Hur tar man sig själv på lagom mycket allvar? Att man kan skoja om sig själv men på en lagom nivå? M visste inte. Jag visste inte. Jag vet fortfarande inte.

Och hon ska vara spontan. Att man ska vara spontan är något man hör väldigt ofta, men vad innebär det? Spontan? Är det att kunna ta en fika närsom en eftermiddag eller är det att man säger upp sig från jobbet och drar till Asien i ett halvår? Är det alternativ 1 så är jag och M världens mest spontana människor – vi planerar aldrig någonting. Är det alternativ 2, så är vi världens absolut minst spontana människor. Så vad menar folk egentligen?

 

Jaha, vad har Ellet gjort de senaste dagarna då?

Förutom att ha stalkat sminkföretag på internet och försökt följa efter två raska män på ett fält utanför huset – inte mycket. Eller ja. Om känslan av att vilja dö räknas som “inte mycket”. För visst har magen varit lite bråkig de senaste, säg, två veckorna. Men det är väl stress, tänkte jag, och fortsatte med mitt liv glatt ovetandes om mitt öde. Så vi bjöd över en kompis i lördags, firrade hemgjord pizza, drack lite bubbel och pratade en massa. Tills niosnåret någon gång, när helvetet bröt lös.

Jag kände en luring i magtrakten och tänkte att jag ska nog smita på toaletten. Som tur är har vi två toaletter, varav den ena är nämnd som Skämstoan pga dess lokalisering i gamla delen av huset som är i stort sett ljudisolerad från resten av huset, iallafall om det pågår muntert samtal i vardagsrummet. Sagt och gjort kom jag ut från toaletten ungefär fem minuter senare, omtumlad med något desperat i blicken. Klev raskt ut i tvättstugan och gapade på M om en hink. Fick tag på en hink röd hink med en mustasch fastklistrad på utsidan. Min ädla Gilberto.

Du och jag Gilberto, du och jag.

Gilberto har varit med mig i mycket genom åren. Bakfyllor, matförgiftningar, den där gången när vi skurade altanen. En trofast vän helt enkelt. Nu ryckte jag tag i den glatt röda hinken och placerade mig i soffan med ett krampaktigt grepp kring min vän. “… Ska du kräkas?” sa vår middagsgäst. “.. Kanske.” sa jag. Vi sa inget mer om den saken.

Våldsamt illamående och ett ont i magtrakten som jag aldrig upplevt förut var nu min realitet, ända till tvåtiden på natten när jag vågade gå och lägga mig. Efter att ha avklarat sex nummer-två-toalettbesök som bestod av endast, TMI, vatten, damp jag i säng. Allting var stilla igen. Söndagen bestod av ångest, hälsoyoghurt, vätskeersättning och en ond mage och ett icke avtagande illamående –  ett inte helt okänt scenario en söndag men som oftast har föregåtts av en fantastisk fylla och härj istället för toalettkaos. På måndagen kändes saker lite bättre. Tills jag åt lite lite. Och lördagens scenario upprepade sig. Jag tog ett djupt andetag, grep tag i mitt klippkort på vårdcentralen och stegade dit. Fick komma in till någon slags överläkare som ställde konstiga frågor om vart jag kom ifrån, vem jag var och vilken skola jag gått på (?) innan jag fick lägga mig på britsen och hon klämde på magtrakten med en bestämd hand.

“Aj” sa jag.
“Magkatarr” sa hon. “På vår hemsida finns ett nummer till vår kurator ifall du vill prata av dig. Det märks att saker bubblar upp.” konstaterade hon efter att ha frågat ut mig om mitt liv. Tester togs och jag ska sådär värdigt lämna ett.. prov.. för att se ifall det finns tecken på magsår. Sagt och gjort, tabletter och magont och värk i kroppen och gravt illamående har bänkat mig i soffan där jag har funderat över livet. Ifrågasatt det. Surfat meningslösa saker på internätet i rent försvar mot min oförmåga att hantera information i dessa smärtans tider. Försökt liksom hitta ett inre lugn. För stress-magkatarr är något jag helst inte vill dra ut på längre än nödvändigt. Så att säga.

Igår kväll åt jag en kvarts hamburgare på ett ensidigt bröd med lite dressing och är nu lite illamående och obekväm. Men jämfört med födointaget sen i lördags (ett par liter flytande matiga grejer, te, vätskeersättning, en miniportion laxpasta (som utbröt kaoset på måndagen), och en semla delad i småbitar och intagen under ett stort antal timmar) så får vi klassa det som en succé! Men med det sagt så faller jag tillbaka in i mörkret ett tag. För vi vill ju inte att den här bloggen BARA ska bestå av gnäll, gnäll och gnäll. Som tröst så består den ju av lite för mycket information nu också. Varsågoda.

Lime Crime – the douchemonkeys of makeup?

Förpackningen gör sig fantastiskt bra på bild. Läppstiften är fina. Idén är bra och märket ändlöst populärt. Men i övrigt finns det tydligen mycket att önska.

Jag visste att det har varit lite drama runt företaget Lime Crime och dess skapare Doe Deere men den forskningsomgången jag ramlade ner i igår efter att ha sett en kommentar på en blogg, ja den hade jag inte förväntat mig.

Det räcker tydligen med att gå in på Facebook/Instagram och se hur många av Lime Crime’s kunder som har fått sin kortinformation stulen efter att ha handlat på deras osäkra sida, som nu framöver kommer vara det enda sättet att köpa Lime Crime om man inte bor i Mexico och något mer ställe i världen. Det dras pengar hit och dit och företaget försöker smyga skulden på andra företag. Och sen kan man lägga på att de raderar massor med negativa kommentarer på både Facebook och Instagram. Och enligt vissa så har det smusslats med ingredienserna i läppstiften? Och sen kan man lägga till att Doe Deere tidigare har kallat kunder “assholes” och “stupid” och svarar fortfarande vissa kommentarer som uppfordrar svar om människors saknade produkter med att blocka dom. Hon redigerar inspirationsbilder folk har tagit med deras produkter och gör dom mer färgstarka/ändrar vitbalans för att passa in hur de ”ska” se ut. De lockar med varor som aldrig kommer, och de som beställer och förskottsbetalar får vänta hur länge som helst på att få grejerna. De är dåliga på att svara på mail och produkterna skiljer sig i kvalitet för mycket beroende på batch. Ja, om ni är nyfikna så är det ganska enkelt att leta själva på internätet och främst stormen av människors kommentarer som inte överhuvudtaget konfronteras på deras kontaktsidor. Allt medan Doe Deere postar härliga selfies på sig själv på semester. Ja, jag vet inte jag. Det känns som ett vansinnigt slöseri med potential? Produkterna finns ju redan och är poppis?!

Utan vidare utläggning kan ju sägas att jag inte kommer testa och publicera de där två läppgrejsveckorna jag hade med detta märke. Nu har jag ju redan tre produkter så jag kommer använda dom men inte flasha med det, för Lime Crime kommer jag inte rekommendera till någon! STEER CLEAR!

Min diskbänk gör mig orimligt arg

Ja. Det är sant. Det var någon som stegade in hos oss före någon grillning eller något och tyckte att hen kände igen diskbänken som en från Ikea.

Då har jag detta att säga: VAD I HELVETE, IKEA? Och vad i helvete, du som valde att sätta in diskbänken?

Nå, jag vet att modet går. Trenderna förändras. Svajar likt fulla alikor på en solvarm äppelodling på hösten. Men det måste ju finnas rim och reson i detta med form före funktion? Dels är den för liten. Dels så är den enda ytan av själva diskbänken sådär värmeräfflad? Det finns helt enkelt ingen slät yta att ställa grejer på. Skära slaskiga grönsaker? Ja det får man göra på den lutande köksbänken istället så tomatvattnet rinner ner på fötterna när man arbetar. Bara det? Men det är inte köket i sin helhet vi ska diskutera idag. Nej, det är som sagt diskbänken.

Diskbänk mid-städning. Liten, räfflad, värdelös. Men det är inte ens det värsta med den.

Två hoar av vettig storlek iallafall? Javisst. Men jag tror att ni redan nu kan avgöra vad som är mitt största Major Malfunction med denna slask.

Javisst. Det är silarna. Helvetessilarna från helvetet. Dom fångar upp grejerna så de inte far ut i avloppet och fastnar i rören och leder till att vi måste ringa slamsugsbilsmannen igen och få en helt ny dimension på slamsugandet och en ännu större utgift än de 3.6 tusen kronorna som panikslamsugningen kostade på julafton, guds år 2014. Så långt är vi med. Silarna är djupa så att de kan fånga upp ordentligt. Så långt så bra. Men dels så hindrar de vattenflödet så pass att hoarna alltid svämmar lite. Och…

JAHA, man kan alltså inte använda sin vanliga klassiska plastskrapa att tömma slasken med längre, för silen är för djup? Vad gör man då? JAHA, det är alltså meningen att man ska stoppa ner sina yttre extremiteter i den GAMLA UPPVÄTTA MATEN i botten av slasken efter en diskning, för att sen skaka av skiten i sopkorgen?

Du menar alltså att människor betalar för den här funktionaliteten?

Jaha, och det här med att skaka av silen? Ramlar allting magiskt av silen i sopkorgen? Jaha, är det nästan alltid något som fastnar som du måste gräva loss med fingrarna? Och måste du diska skiten för att den ska bli någorlunda ren? Jaha, men det är ju design! Nytt och fräscht! HÄRLIGT! Oj jag fick en gammal svampbit som legat i botten av slasken i tre dagar i ögat när jag råkade klia mig lite. HÄRLIGT! M tycker att dom är smidiga, vilket avslöjar två saker. 1. Han diskar alldeles för sällan. 2. VA?

Är slaskskrapan SÅ omodern att det är modernt att släppa ner tassarna i slasket istället?
REALLY? MVH blev så orimligt arg att kromlampeselfie var nödvändig. Nä tacka vet jag alla andra slaskar jag haft i mina hem som haft en sån där halvvälvd skruvad sil. TACKA VET JAG!

Det blev finlördag istället

Javisst. För ikväll skall det sportas rosa bubbel och elda brasa och äta oss grismätta och inte titta på mello pga SJU BIDRAG PER AVSNITT? TVÅ RÖSTNINGAR? Nej nu sätter vi ner klöven och bojkottar deltävlingarna officiellt. Tidigare har jag bara inte tittat, men nu. Nej.

Och eftersom jag känner mig munter idag efter surhetsurladdningen igår som jag stjälpte upp på härlighetsgallret med hjälp av två av de mest basala sakerna i människorasens liv: Morden i Midsomer och eld, så bestämde jag mig för att pimpa mig idag. Och lyckades!

Behold, the pimp!

Lite finnig med rosa läppar och rosaguldiga kinder. Precis som på tiden när man brydde sig om Alla Hjärtans.

Titta på den ögonskuggeövergången! Magin! Den smäckra handen måste ha smekt skinnet som om det vore guldpergament tillverkat av vargungars mjälla skinn. Jaha säger ni, hur svårt är det att sudda en neutral skugga? Well, det beror ju på vilken nivå man ligger på. Och jag ligger på nivån som heter ”ser fortfarande ut som en panda då och då”. Såatteh. Självgod idag.

Det kan ju också vara så att de rosa läpparna och guldrosa kinderna är nya grejer. Jag skämsgråter i ren materialistskam men när man väl börjat hitta fantastiska grejer så är det ju svårt att låta bli att investera i mer som man verkligen gillar (jag har ju alltid varit en semi-latent sminkälskare)! Inte för att jag har en beställning från Makeup Geek på väg heller… M rullar med ögonen och tycker att jag har hoppat överbord. Men väldigt snart är jag klar, då har jag allt jag behöver i flera år framöver. Vi tar ett djupt andetag, och tänker på den där tatueringen som det skall sparas ihop pengar till. In. Och ut. Så.

Nya grejer sa du?

Lime Crime – Babette, Sleek Blush – Rose Gold (äkta kärlek?) och Too Faced Melted Nude och Peony.

Mmmm.

Hoppas ni har en härlig dag nu då, vare sig ni firar Single Awareness Day, Alla Hjärtans, att vi firar ettårsdagen av att vara heltidshusägare, eller absolut ingenting. Själv ska jag slänga in den finaste maten i brasan och dela måltiden med gudarna såhär på Disablotet. Kanske OFFRA mig och ligga lite (HAHA). Sen om disablotet verkligen firades i mitten av februari, ja det vet ingen. Men jag tänker göra det iallafall. För det är så vi jobbar här på schlätten. Häpp!

Fulfinförmycketinformations-Fredag

Ja, den här veckan har jag inget läppgrejs till er för imorgon, eftersom den här veckan har varit.. prövande. Mellan utbrotten av gråt, apati, hopplöshet, en hint av PMS och det återkommande illamåendet/interna kaoset som vandrat från och till i sju dagar, så har jag helt enkelt inte känt för att smenka mig. Så kan det vara. Har teorier om att jag har utvecklat någon slags stressbaserad magåkomma även om jag skulle vilja anta att det är kreativiteten som inte fått komma ut ordentligt. Jag är ju en sån där person som inte tror att jag är stressad förrän håret börjar ramla av, finnarna börjar komma och ägglossningen uteblir. När magen har gett upp kanske det också är en sån där grej jag kommer titta på i backspegeln och ba, jahaaa. Det var därför!

Så jag har förstås ingen finfredag heller, mest pga att jag efter detta kommer att sätta mig i soffan med en försäkringshink (alltså ifall jag verkligen kräks) och försöka titta på meningslös TV för att fördriva tiden och demonerna. GLAD OCH HÄRLIG JAG ÄR IBLAND, särskilt denna fredag. Men det sägs ju att det är uppskattat att bloggare är transparenta, så nu är jag väl det. Som ett tunt genomskinligt skikt av känslan av drömmar som krossas runtomkring mig och en total ovisshet om hur livet kommer te sig. Men nu när ni har fått kika ner i den svarta sörjan som är Ellet så kan vi gå vidare! Till en några veckor gammal finfredags-testgrej.

För jag fick nys om grejen att ta ett helt vanligt läppstift och lite löst ‘setting powder’ (vad är det svenska namnet?) och stryka ut på läpparna så att det blir ett matt, hållbarare läppstift?! Detta var ju tvunget att provas.

Fram med en orange glittrig fantastisk historia från Viva la Diva. Bet av lite på papper.

Strök på puder med fingret jämnt över och voila! Lite mildare färg, matt. Satt som berget i nästan fyra timmar (då åt jag förstås inget)! Tummen upp. Det kändes ju förstås lite sådär torrt innanför läpparna, men helt klart överkomligt om jag vill använda de färger jag faktiskt har hemma.

Härlig fredag på er! Jag hoppas att den är fylld med choklad, glada djurbäbisar och glitter!

 

Te? Ett pennställ? PYSSEL?

Ja vi kämpar på här i det Elletska hushållet. Tar chanserna jag får att pyssla lite lite iallafall, utöver att öva på att plocka i diskmaskinen och diska lite. Ont gör det fortfarande, men vad gör man då med livet? Fipplade runt lite i köket idag och öppnade en burk med chai latte som låg i en påse däri. Tänkte hälla teet i burken men klämde lite på pappburken. Hm. Stadig. Plåtbotten, tjock papp. Jag behöver ju faktiskt ett penn/penselställ? Sagt och gjort!

Ni som har följt mig under någon slags tid längre än ungefär två sekunder vet ju att jag ÄLSKAR SJÄLVHÄFTANDE PLAST pga dess fantastiska egenskaper i form av snygga mönster möter enkelt möter utbytbart ifall jag tröttnar. Det är ju den perfekta kombinationen?! Hittills har jag förstås inte tröttnat på något jag klistrat upp men det kan ju vara bra ifall man någon gång står inför att flytta och hela huset är smyckat med leopard och guld? Hursom! Pennställ!

COME HERE SEXY, YOU’RE THE PRETTIEST THING I’VE SEEN ALL DAY.

 

Materialen som finns idag alltså, mumlar jag för mig själv likt en gammal urödla som växte upp då det inte fanns glitter.

Klistrade bara en remsa plast med lite överlapp för hållbarhet rakt över etiketten som satt bra, på med lite spets-tejp som jag visste att jag kunde ha nytta av någon gång, och KLART!

Sen att jag kommer sitta och rulla med pennstället i ljuset pga så jävla awesome pimpin’, ja det behöver vi inte tala högt om.

 

Om man inte kan skapa, så kan man kanske iallafall organisera

Ja, för vad gör man när pysselbehovet kastar sig över en som en eldig älskare när man sitter där i soffan och glor på ytterligare ett program om folk som mördar varandra? Jo, man sneglar över axeln på de två lådorna med pysselbråte bakom sig och suckar. För även om jag hade kunnat göra något kul så hade jag inte hittat de rätta grejerna. Då är det lika bra att sortera grejerna så att när jag väl kan pyssla igen, så är det bara att härja loss!

Så, när vi for in till stan någon dag senare så gled vi tyst och stilla in på Biltema, maskerade under en aura av osynlighet för att inte dra på oss uppmärksamheten av bilfixare och annat löst folk som skulle kunnat klassificera en som en hona på hanarnas territorie, ryckte åt oss en skruvsmågrejsförvaring och avancerade ut genom butiken och till slut genom kassan.

Jag kramade min förvaring hela vägen hem. Detta är min tredje. För dom är GULD. En har vi faktiskt skruv och smågrejs i. En har vi mediciner/knark i, och i en har jag nu pyssel. Som vanligt kan jag ju konstatera att den inte är särskilt snygg. Så äntligen fick jag riva fram mina plastslattar som passade nästan perfekt!

 

Pandurohyllan fick vara med på ett hörn också. Den ska ju förstås finpimpas men det får dröja lite.

Stuffz! Det blev bara typ två lådor som förblev tomma? Grejer?! En halv soppåse med små plastförpackningar, påsar och grejer försvann iallafall iväg, härligt!

Tadilaa! Nu finns det ju inga före-bilder pga minns aldrig att ta såna, så ni får förlita er på sinnesbilden av kaos. Dom passade också in fint i de obegripliga inbyggda kvartsrunda hyllorna som vi har åtta stycken av. Vet ni hur omöjligt det är att förvara något i kvartsrunda hyllor utan att det ser ut som att man sorterat in grejerna på fyllan? Helt!

Skulle kunna livnära mig på att organisera saker. Älskar att organisera saker!

Vad alla bloggtips på Bloglovin’/Pinterest har lärt mig

Innehåll? Bah! Läsarfokus? Glöm det! En allmän känsla av att vara en snajdig människa? Inte då! Nej, det som är VIKTIGT om du ska lyckas bli en bloggare, är uppenbart. Du måste ha en Mac. Och dricka kaffe. Det är allt.

Bevis:

 

Skönt att jag då är all set iallafall! Så, vart är min framgång?! /MVH härlig chey

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...