Extrainsatt: Vår första bröllopsdag!

Eftersom vår första bröllopsdag infaller på min bloggmester, så tidsinställer jag ett inlägg om själva bröllopet – på tiden?! Så här kommer det:

Året var 2013. Nästan två år hade passerat sen frieriet skedde på en ljuv höstdag, bland rasslande löv och en skvalpande sjö, en skinande sol och en känsla av att det var rätt. 2012 firade vi det som skulle varit vår bröllopsdag med att bjuda in vänner för skratt och fest, medan vi fortsatte planera. Vi hade helt enkelt inte kunna bestämma oss för hur vi ville göra. Den skulle-varit-bröllopsdagen var blåsig och kall.

Så sen bestämde vi oss för ett mindre bröllop. ”Bara” familjen. Som blev ungefär 35 personer. Sen tittade vi på Residenset i Mariestad, blev förtjusta, bokade. Insåg att där ju fanns plats för 50 personer? Ska vi inte bjuda in vännerna också då? Bara de närmaste, vi får sålla lite. Och så blev det! Helt plötsligt hade vi ett i våra ögon stort bröllop!

Vi planerade lite löst, ville inte styra kvällen för mycket. Beställde mat, lite sent. Beställde plötsligt tårtor, dagen innan. Bestämde oss för att ha blommor, på dagen. Satte ut bordsplaneringen, på dagen. Köpte klänning, tre dagar innan. Fick ut ringarna, en vecka innan. Lagade efterätter under stoj och stök, njöt i solvärmen och grillade med vännerna som kom lite tidigare.

På bröllopsdagen for vi runt, hämtade tårtor, blommor, kastade in allt i lokalen, tackade våra lyckliga stjärnor för all hjälpsam familj och alla hjälpsamma vänner som styrde upp vår skit. Solen lyste, det var perfekt värme, molnfritt. Drack vin hemma med anländ familj medan jag gjorde mig iordning. Eftermiddagen drog ihop sig och familjen samlades på Residenset. Vi bjöd på bubbel och kakor direkt när folk kom och de fick mingla lite. Sen klev vi in. Vigdes. Jag grinade. Genom hela kvällen. Våra vänner minglade, drev runt, tog promenader och tittade på solnedgången vid vattnet, festade, dansade, åt tills de inte orkade äta mer. Vi höll tal, lyssnade på tal, grinade, skrattade, lekte, dansade och njöt.

Det var faktiskt perfekt. Vissa småsaker, som att vi hade glömt att placera ut ett par i bordsplacering (Whoops?) under pressen tidigare på dagen är i stort sett det enda vi ångrar.

När vi gick och la oss vid tretiden den natten sa vi till varandra: Det kunde inte ha varit bättre. Det var perfekt.

 

 

 

Jag grinade.

 

Höll tal om hur vi träffades. Chockade föräldrarna.

Roade de andra!

Fick leka lekar.

Serverade whiskey, cigarrer och mustascher efter tårtan var äten.

Dom var poppis!

Farsämnena

Blir sentimentalt lycklig när jag ser dessa bilder!

För den som kanske funderar på att gifta sig, så kan jag berätta vilka som var de vinnande punkterna på just vårt bröllop, med just våra gäster:

- Vi hade buffé (som kom i värmeskåp i färdiga serveringsfat, guld!), som såklart lämnade massor med rester. Sen vid 22-23-tiden när gästerna hunnit bli lite hungriga igen, gick de loss. Glada människor satt runt borden och bardisken i köket och mumsade på ribs, kycklingklubbor och morotskaka. Rotade igenom kylarna efter det just de var sugna på.
- Jag fick ett infall om mustascherna på pinnar till whiskeyn och cigarrerna, som M var lite tveksam till. Men succén! Folk kastade sig över en liten snutt whiskey och skickade runt mustacherna under ett brittiskklingande hummande hela kvällen.
- Drinken i handen när folk anlände lättade stämningen lite. Något att hålla i, att samlas runt.
- Att vi inte styrde kvällen för mycket, det var ganska löst och ledigt. Några tal, inte för långa, inte för många.
- Att efter vi städat lokalen dagen (snålisar?) efter bjöd in alla som var kvar i stan till att äta rest-lunch på buffén och tårtrester, och fick prata tillsammans i lugn och ro på hemmaplan.

Vi gifte oss på första dagen på semestern, så resten av tiden var vi helt lediga och fria. Kändes lite drygt veckan innan bröllopet när jag jobbade heltid, kändes SKÖNT veckan efter när allt var gjort! En liten sak är att jag skulle velat ha talen på video. Mitt tal var improviserat och finns inte, vännens tal finns inte, men pappas har jag på papper. Hade ju varit kul att kunna titta på allting.

Det blev guld. Guldbröllop!

Ses i augusti!

Ja. Nu gör jag det. Nu går jag på bloggmester!

Timingen är rätt. Jag har 24 h kvar att jobba, M har en vanlig arbetsvecka. Ni läser men kommenterar inte. Det är dags för semester! Vi har försökt hålla oss ganska oplanerade, men litegrann har fallit in i schemat. Som att åka till Gävle och träffa modermodemet och farsämnet. Åka nordost och glo på fornlämningar och Gripsholm. Spela spelet Zombiecide som vi köpte i Stockholm senast. Grilla. Läka klart tatueringen så den slutar klia så infernaliskt. Leka att vi bor i husvagn och knäcka en öl det första vi gör på morgonen, iallafall en dag. Kanske åka till Danmark och glo på fornlämningar, och såklart gå på forntidsmarknad i en forntidsby. Yay, gräva ner sig i forna tider! Ett bröllop ska in i schemat också. Och den mest obligatoriska punkten: Drälla runt hemma. Lägg till lite mer vänner och de fyra veckorna kommer gå som en smäck.

Jag har lovat att läsa lite körkortsteori och vi ska helst måla om och tapetsera på övervåningen. Ska bara försöka bestämma vilken färg vi vill ha i sovrummet, vilket är svårt pga SÅ MYCKET FINT?!

Nåväl, jag önskar eder en fin sommar, med en egenhändigt ihopknappad dikt.

Himlen är blå
Myggbett är röda
Njut av tiden vi få
Då glass är föda

Trefliga veckor på er! Ses i augusti! Whoop!

 

PS. Jag kommer självfallet vara och stryka runt i faggorna, så om ni vill kommentera så svarar jag! DS.

Quiz: Vad gör man när något är vitt?

Alternativ:

1. Målar det ännu vitare.
2. Målar det i någon annan färg
3. Tar vara på det vita och kör LED-DIODER PÅ SKITEN?

Svar: Ni kommer aldrig kunna gissa!

 

Hrm. Okej då. Ni kunde gissa.

 

Medelst hammare, pall, stora kabelklämmor, spis, penna, diodrör och stenhårda papperslister som jag tagit vara på från emballaget när vi fick hem torktumlaren, skapade jag en ljuslist! Kabelklämmorna håller röret uppe, spikade igenom papplisten upp i taket och korrigerade vinkeln med hjälp av häftmassa för att få bäst ljusåtergivning.

Tada!

Shagpad 2.0!

Nä, bara en liten chestpiece.

Innan jag åkte hemifrån igår morse, så sa jag nervöst farväl till denna:

 

Och några timmar senare, hemma igen, sa jag välkommen till denna!:

Nyss hemkommen, avplastad och stökig av bläck, lite blod och diverse vätskor.

Det var dags. Jag kunde inte tänka mig något bättre motiv än en uppdaterad version av ett oljestilleben att pryda the prime location på min lekamen. Ni kanske känner igen motivet från årets kalender, haha. Tänkte för mig själv när jag ritat den ”Den skulle ju passa på en kalender också!”, och så blev det.

I Framtidsfantasin är jag en tatuerad storfräsare, täckt av bilder, mönster, bitar av forntiden och en ryggtavla med en fantastisk art deco-gudinna. Jag surfar Pinterest, googlar backpieces och fantiserar. I verkligheten ligger jag i tatueringsstolen och väser fram ett ”Är vi klara snart?!” medan tatueraren fnissar åt mig och påpekar att det är två timmar kvar.

För det finns inget tillfälle i mitt liv som jag upplever kroppens egna smärtstillande på ett sånt konkret vis, och inget tillfälle som jag märker när kroppens egna smärtstillande tar slut, på ett sånt konkret vis. Fyra timmar tar det. Sen är det slut. Totalt slut. Kvar finns bara smärta, terror och panik. Så ungefär nånstans där brukar jag avsluta.

Färg? I september!

Finns det inte att köpa, får man göra själv!

Jaha, konstaterade jag framför datorn. Den typ av blingiga pluggar till öronen som jag vill ha finns inte. Då får jag väl köpa helt vanliga svarta pluggar och pimpa dom då! tänkte jag trotsigt. Glodde runt. Fanns inga såna heller. Nähe! Då får jag väl köpa svarta vanliga tunnlar och pimpa DOM DÅ! tänkte jag trotsigt.

Och såna blev det. Och några stycken färdiga skönheter.

Du behöver:

Pimp
Nagellack
Superlim
Pluggar av plast
Schablonplast
Tålamod
Tid
Förmågan att inte skrika rakt ut när saker fastnar i dina fingrar
Något att peta loss dig själv med, ifrån det du försökt limma
En vindstilla miljö
Solnedgång efter förmåga
Avbitare/liten skalpell/sax/penna/underlagspapper/bakplåtspapper etc
Förmågan att bestämma dig för vad du vill göra. Det svåraste steget!

Först drog jag ihop allting jag kunde tänka mig att pimpa tunnlarna med (Isadoras nagellacksglitter duger minsann till annat, komplett med regnbågar och iridescens!), och schablonplast som jag klippte ur små plastrundlar ur. Måste ju göra en bas för allt pimp, som jag sen kunde klistra på tunnlarna för att göra dom till pluggar!

 

Jag gjorde lite mer diskreta bruna och gröna på plastrundlar som jag nagellackat svarta.

 

Och pilliga superblingiga. Jag avbröt för att ta ett kort precis när ångern börjat krypa över mig, så jag tog en liten paus och andades ut. Sen fortsatte mitt arbete med att pilla dit glitterbit efter glitterbit. Svart nagellack fick vara basen till glittret. Sen drog jag över ett lager med överlack.

 

Det var såklart värt det i slutändan!  Jag pimpade också ett par med superfancy lila glitter med regnbågar i. Tips för den som tänker limma grejer: Silikonbelagt bakplåtspapper är GULD. Hittills har det bakplåtspapper jag använder stött bort Karlssons, superlim, nagellack och värmepistolslim.

 

Ja, strax efter denna bild limmade jag fast mig själv i en av dessa rundlar.

 

Dom jag köpte färdiga var asabrasafina.

 

Medan jag höll på gick solen ner, och solnedgången var också fin.

 

Dagen efter när de tre paren fått torka ordentligt så limmade jag fast de blingiga på ett par av tunnlarna. Var noggrann med att inte få lim någon annanstans än just där det skulle limma, för att skona skinnet från kontakt. Bara för att.

Funderar på att göra en regnbågsglittrig också, VI GILLAR OLIKA!

BLING!

Vissa saker blir inte bättre med tiden

Jag har alltid tyckt att det varit roligt att se vad folk söker på för att sen ramla in på min blogg. Det har varit helt orimliga googlesökningar som lett till inlägg som inte överhuvudtaget har haft något med saken att göra. En sammanfattning via dåligt formaterad mail kunde se ut såhär:

 

Kul!

Hur ser det ut nuförtiden?

 

… Va? VARFÖR? DET VAR JU NÅGOT AV DET ROLIGASTE?!

På tal om att få ordning på sin skit

Jag erkänner. Min frustration över att spendera en sån stor del av livet med att leta efter saker i mitt egna hem, grundar ju sig förstås i själva grundförutsättningen att jag är en människa med mycket prylar. Prylar som inte nödvändigtvis alltid varit så organiserade. Vi har spenderat oräkneliga gånger med att leta efter allt möjligt; saxar, pennor, linjaler, vattenpasset, tumstocken, hammaren, bestick, myggspiraler, kläder, skor, vantar, plånböcker, lampor, batterier och frimärken. Vi har tillochmed vid några tillfällen tappat bort skruvdragaren. Och då menar jag med låda och hela kalaset. Jag har i panik, klockan 06.00, hetsletat min enda vettiga BH innan det är dags att fara till jobbet. Väskan att packa matlådan i var försvunnen i tre dagar. Ja, ni förstår. Och vi är bara två vuxna individer i hushållet, ingen att skylla på alltså.

Så när vårkänslorna började komma så kände jag att det var dags att styra upp det här skeppet. Ordning skall det vara! Arbetet med huset är ju ständigt pågående och det är helt okej i dagsläget, men punkt nummer två är ungefär lika stor, och lika bedräglig:

Papper.

Oj, den här saken gick sönder, vart har vi gjort av kvittot? Ingen aning. Oj, vart är kallelsen till sjukhuset om datum och tid? Ingen aning. Vilket datum var det de skulle gifta sig? Nångång i juni? Vart har vi lagt presentkortet till Skansen? Vet inte. Har du med dig medlemskortet så vi kan få lite rabatt? Nej, har ingen plånbok. Vart är den där presentchecken på 50% som jag kan använda idag? Ingen aning. Två veckor senare hittar man checken och den har gått ut. Repeat.

Lösningen? Löjligt enkel, men ändå så svår att komma igång med. Namnge några pärmar med lediga plastfickor i för kvitton och papper, och:

Ja. En gigantisk plånbok och en kalender, som får följa med överallt. Klart! Det gigantiska måttet på plånkan är för att undanröja allt ursäkter jag kan försöka med för att bara ta med leg och kort i fickan och mobil istället för plånboken med rabattkort och ordning plus mobilen. Nu? Ingen ursäkt. Lägg mobilen i plånboken och du behöver fortfarande bara bära på en sak! 

Det kan te sig simpelt, tillochmed lite tappat i backen, att liksom inte ha fått ordning på det där med ordningen tidigare. Men att gå från ”jag gör väl en liten notis i någon snabbt åtkomlig smskonversation och tar med mig kort och leg så löser det sig” till ”nu skriver jag upp allt direkt i kalendern och stoppar allting i plånboken som hör dit direkt när jag får det i handen” var förvånansvärt stort. Skäms-lång tid tog det också. Men jag har redan sparat ett par hundra kronor.

 

Det var ju det här med nagellack

Ja, jag spenderar mina lediga dagar med att stöka lite hemma. Idag bestämde jag mig för att sortera och överskådliggöra mina nagellack. Måste hitta en vettig förvaring, utmaning 2.0! Men i sorterandet så fick jag ju medge att M har en poäng ibland. Som typ när han rullar med ögonen åt mig om jag hintar att jag vill titta på nagellack.

Det supertrista och stereotypa ”Har inte du tillräckligt med såna?” har yttrats vid ett antal tillfällen, varpå jag putar surt med ankmunnen och tvingas överväga mina beslut. Jag har ju alltid, sen när mamma mutade mig med ett rosa lack för att jag skulle sluta bita ner naglarna till intet i tioårsåldern, älskat nagellack. Kan inte rå fört.

Och visst, jag erkänner att jag har ett gäng. Men alla behövs ju!

 

Vartenda ett är ju faktiskt unikt!

 

När jag i klartext räknar dom så blir det 107 stycken. Rensar jag ut såna som är slut eller torkade, så blir det 90 stycken. Så om jag målar naglarna varje helg hela året, så räcker lacken nästan två år utan upprepning. Såatteh..

 

Min senaste fångst. Säg inget till M. Hrm. 70:- på HM?!

Ska vi nu försöka förklara denna samling komplett? Jag skyller allting på nagellacksboomen de senast åren med förföriska kvalitéer och undersköna effekter.

*skriver mail till nagellacksföretagen och säger åt dom att sluta lansera så mycket nytt och snyggt*

Glamouren

Står och myser med ett glas vin (cola) vid spisen och har nattat barnen (sambon). Har tänt ljus för den där extra myskänslan (för att spislampa, obefintlig), set the mood liksom en sommarkväll. Ja, stämningen som består av att omedelbart ge bort skatteåterbäringen för att köpa en ny köksfläkt efter att fläkten en tredjedel in i köttsfärssås- och spaghettilagandet begick självmord med en duns och ett surr. Stendöd. Med sig tog den förstås också de enda lamporna som funnits över spisen och taklampa är för personalen som sköter städningen och övrig pöbel! *näsan högt i luften*

Så nu väntar vi ”bara” på att en ventilationsfirma vill ringa upp och komma hit och titta på eländet komplett med elektriker för att det inte direkt är någon hemlighet att eldragningarna som kom fram vid avlägsnandet av den trasiga fläkten, är hemmagjorda. Minst sagt.

Men alltså vi vill laga mat ute. Lite charmigt sådär att försöka koka pasta över grillen och slänga bacon på gallret. Mysigt alltså.

Jag tänker iallafall se den utvälta kaffesumpen över hela köksgolvet strax efter fläkten gick sönder som en hjälp från universum att neutralisera köttfärslukten i furutaket.

Lever livet på den vilda sidan

Västtrafik har alltså något som kallas ”Närtrafik”.

Detta erbjuds till de som, i dessa regioner, bor utanför det bekväma avståndet (också kallat ”det gröna området”) till samlingsplatserna för obekväma främlingar som också kan kallas ”busshållplatser”. Man har alltså möjlighet att ringa en växel, försöka stava sin adress som förstås är en gårdsadress och inte en vanlig gatuadress just pga att man bor ute på landet, och helt hippt som happt beställa en minibuss som kommer susandes och låtsas om att ens lilla gårdsskylt faktiskt är en busshållplats. Fast utan de där obekväma främlingarna då, helst.

Jag tyckte det lät uppåt väggarna när jag fick den utvikbara broschyren i brevlåddan. Ringa ett samtal, bli skjutsad in till stan, kanske klämma ihop mig med andra människor i en liten minibuss, för busstaxa?!

Men eftersom jag är carpandet av diademet, fångaren av dagen och utmanaren av livet, så plockade jag idag upp telefonen och beställde en buss. 12.50 smäller det. 38 kronor kontant, och sen kan jag förhoppningsvis säga att jag lärt mig något nytt idag.

Och folk försöker påstå att jag inte vet hur man lever livet på kanten!

Spaljén blir vit!

Tisdagsmorgon. Solen stiger över landskapet. Den där döda kajan jag hittade på uppfarten som sedan lagts undan till sidan har under natten blivit framsläpad av något lämpligt djur. Kaffet är varmt, och jag fick vänta på att morgonpasset skulle börja. För att sen inse att en av programledarna är ett dialektalt Kolmårdstroll? Är inte mogen för detta?

Dagens projekterande har börjat iallafall. Och vi kunde inte bestämma vad vi skulle göra av spaljén i trappen, så den blev vit!

HAHA, nej ni gick väl inte på den?

 

Det blir färg. Ni kan lugnt dricka vidare på ert morgonkaffe.

Sommarsolståndet

Dagen efter midsommarafton brukar vara en dag som följs upp av en dag som utmanar det fysiska tillståndet som kallas ”livet”. Jag brukar se det som att jag offrar mig själv till gudarna och sen får lida för det, för det vill dom va? Och vem vill inte ha den där donnan offrad till sig?!

Men hur gör man de år man inte offrat något då? För igår hade vi det trevligt, åt en massa, drack fin pärondryck med ciderkaraktär (HAH!) och fintårta och sen åkte vi hem och tittade på en film. Sommarsolståndet är precis över och vad ska jag göra? Ta en fin jordgubbe i vårt lilla land och slänga den? Elda upp en majskolv medan jag glor på den och gråter för att den hade varit så god att slänga på grillen och sen vända den i lite smör?

Kapitalförstöra ledig tid med att sitta och glo och offra den??

Det kan jag göra. Det kan jag faktiskt.

Happy Lights!

Ja. Efter att ha stirrat på dom, suktandes och drällandes runt i designaffärer i minst fem sex år, så var det banne mig dags. Det var dags för Happy Lights.

Ville ha alla men fick ”nöja” mig med två sorter. 35 lampor. Fem respektive tre färger på bollarna. Ett mystiskt och nervöst ditsättande av bollarna på ljusslingan (det finns skåror men man får ta i mycket mer än man vill göra med tygbollar som man precis betalat 800nånting kronor för). Men det gick det med! Och jag fick tillochmed en boll över. … Jaha?

Marrakech

 

Sahara

 

Sahara får ha en temporär plats på matbordet pga obeslutsamhet.

 

Och Marrakech hittade hem istället för den vanliga juleljusslingan som prytt hörnet. Som gjort för vårt hem!