Finfredag!

Idag är det ingen fin-finfredag, pga huset är stökigt, jag är ogjord (tänkte ju finsminka och klä mig men sen tänkte jag ”äääääh”. Mössen kastar fortfarande ner isolering på grejer från taket för att ytterligare förta finkänslan. Men det är en finfredag för att SOLEN lyser, jag tog sovmorgon pga har helg, om några timmar hämtar vi mor vid tåget och julfejande och julbakande skall ske. Sen på måndag jobbar vi igen och så kommer syster yster med familj, på tisdag kommer resten av syskonen med familjer och på onsdag är det julafton?! Sen är det över?! Jaha? Men vi njuter medan det går! Bloggen kommer kanske bli lite lidande framöver pga har släktingar som bara är tysta när dom sover, men det får vi se. Jag önskar iallafall er en härlig fredag till att börja med!

 

Gyllene Räven är den mest krävande partnern jag haft

Ja, huset tar upp en ganska stor del av bloggen nuförtiden, främst för att det tar upp en ganska stor del av mitt liv, både i tanke och i fysisk form. Jag älskar huset. Och jag älskar listor. Så, den naturliga följden blir ju att skriva en lista om huset. Att skriva listan är lite kul, men att titta på listan i sin helhet kan ju få den starkaste av viljor att knäckas likt en gren under tyngden av en fetlagd katt som försöker ge sig på en småfågel. För det är liksom ingen enkel 10-punkterslista. Nej, inte ens en 20punkterslista. Det är en 132punkterslista med ständigt tillkommande saker, stora som små, billiga som dyra, enkla som svåra, nära i tid och långt i framtiden. Det finns att göra, helt enkelt. Ibland känns det överkomligt, ibland känns det som ett stort berg av kostnader, arbete och ett evigt slitande och ibland känns det så självklart och värt det (mest värt det, faktiskt). Lite som livet i sig, kan man säga.

Ja, säg den som inte får lite, lite ångest av denna. Tur att många saker är helt frivilliga(?)!

Det här markerar början på det läskigaste vi har gjort

Och då inkluderar jag att köpa själva huset.

Det här schabraket rullade in igår (OBS, det finns mer utanför bild)

DET HÄNDER NÅGOT! Det är alltså verklighet? Vi ska byta ett tak? Ja, alltså. Inte vi. Men takfirman vi ringde för tusen år sen har flyttat upp oss tillräckligt högt i kön och nu ba, hej snart kommer vi och river bort ett helt tak på ett helt hus hemma hos er och sätter dit ett nytt!

Det är alltså torpet som ska få en ny mysse. Ja, för att klargöra så består ju Gyllene Räven av ett gammalt torp från 1890-ish och ett 1970-talsexempel på furuns popularitet, ihopsydda av en hall. För ni kanske kommer ihåg dessa bilder, som kanske antyder att det finns vattenproblematik i torpet. Fast bara kanske. Men vi tänkte, vi överreagerar och byter ut ett tak som verkar fungera hundraprocentigt…! Ett tak som saknar stuprör, hängrännor, har ruttna vindskivor, slitna betongpannor. Ett tak som saknar en hel rad av läkt och pannor på baksidan av huset, och ett tak som man i en viss vinkel sett från framsidan kan se himlen igenom, något som de tidigare ägarna (undrar vad efterkommande ägare av detta hus kommer tycka om oss?) inte såg som ett problem.

Och alltihopa är så LÄSKIGT! För blir det fel, så blir det FEL. Inte som att man ringer och ”Hej kan du klistra på en grej här bara, det läcker in vatten vid skorstenen” utan det är stora saker, som kostar stora pengar och som skyddar stora mängder trä från en säker fuktdöd.

Ursäkta mig medan jag andas i en papperspåse.

Jag är inte gjord för enkel, googlingsbar kodknackning.

Jag satt och fipplade med lite i Blogger häromdagen. Jag har ju kvar min gamla blogg och testbloggen (ni vet, den där magiska platsen där man kan experimentera med dumheterna man vill göra med bloggen) och tänkte för mig själv, näfan, om man inte skulle byta tillbaka till Blogger ändå. Så mycket enklare! Men så fipplade jag lite till och tänkte, äh, temat är ju rätt likt det jag alltid använder med små förändringar och nu har jag ju kört med WordPress så länge.

Men. När jag sen återkom till WordPress så flashade en stor ruta upp. ”nRelate Content IS DEAD REMOVE IT BEFORE NEW YEARS OR YOUR BLOG WILL SELF-DESTRUCT!”

Fan. Jag gillar ju relaterade inläggsbiten under varje inlägg, oavsett hur relaterade dom är.

Så jag provade en ny. Den funkade inte. En till. Där var själva redigeringsbiten helt i ordbehandlarform? Avinstallerade. Provade en ny. Den dök inte ens upp. Provade en till. Den hittade absolut inga relaterade inlägg överhuvudtaget efter den mest välanvända taggen på min blogg. Provade en till som nästan fungerade, men som hade redigerarbiten i ordbehandlingsform. Suckade högt för mig själv. Att det ska vara så inåt helvetet svårt? Känner en våldsam saknad efter att själv kunna redigera min blogg? I WordPress kan jag bara googla problem och sen inte förstå lösningarna, medan hos Blogger kan jag stöka runt och tillochmed lösa problem?? ”Men allting är mycket bättre och mer personlighetsanpassat i WordPress!” säger nu många. ”Du kan göra så mycket mer!”. DU kan göra så mycket mer. JAG kan inte göra någonting överhuvudtaget pga förstår inget. Och jag måste ta ner hela bloggen om jag vill mecka med den för att inte ge besökare hemska överraskningar av trasig kod.

Det här är inte över mina vänner. Jullovskaos på bloggen? Vi får se.

WordPressformatet får en ledsen bränd gris av mig i betyg. Som vanligt.

En luciahelg som kom och gick

Ja, vi fick ju finbesök i helgen. Men innan vi kunde mottaga detta ädla folk så var vi tvungna att städa upp i pyssel- och grejkaoset som vi rivit upp i de ständiga omformateringarna av huset. Solen knackade på och sa ”Hej, jag ska hjälpa dig att fokusera på det som är fint sålänge”.

Jag kunde inte annat än att tolka det som att solen godkänner mina dekorationsval såhär över julen.

Det var nästan magiskt!

Men så vällde dom in sådär som bara dom kan göra. Kramar, härj, slängandes av väskor, ivrigt prat och ett omedelbart häng runt köksön. Lördagsmorgonen vaknade jag tidigt nog för att kunna titta på Lussevakan på TV. Dagen spenderades med lugn frukost, promenad på stan, vi gjorde en trifle (utan bildbevis!) inspirerad av England, skramlade ihop årets första julbord, tittade på meteorregn (MITT FÖRSTA! I hela mitt liv har det varit molnigt när något slags himlafenomen tagit plats) och skålade i bubbel, åt julgodis och gjorde det enda vettiga efter meteorregnet – Tittade på Independence Day.

Vissa gjorde bättre fynd än andra på staden.

 

Iförda mjukiskläder intog vi julbordet, som var så pass lagom att det nästan tog slut.

Och så en film och lite serieavsnitt på det. Helgen gick som vanligt alldeles för fort, och innan vi når nästa helg, så är det riktiga julandet igång. Hur ska detta gå? Har bara gjort lussekatter, inte en enda finsk julstjärna, knäckbit, eller pepparkaka? Blir det här den ojuligaste men ändå juligaste julen på väldigt länge?

Nä, ska vi ta och ge upp det här med årslistan?

För resultatet av dessa listor har ju inte varit perfekt. Jag har misslyckats. Om. Och. Om igen. Jag är väl en viljelös amöba i vardagens svallande hav och har inte utvecklats till den landgående magiska skapelse som varje nytt år lockar med att jag kommer bli. Vissa saker ändrar man ju sig med under årets gång, och vissa saker har man inte råd med, och vissa saker har jag bara inte lyckats viljeframma fram. Går det att skriva en safe lista med bara grejer man fortfarande kommer vilja göra om tio månader?

Ja, resultatet är väl inte jättedåligt men fortfarande ganska dåligt*

Så, vad säger ni? Ska vi ta det här ännu längre ner i dyn och helt enkelt strunta i att göra en ny lista? Eller ska vi kämpa på i livet och hoppas att vi kan kräla uppför kryssa-av-listanstranden, ta ett djupt andetag med syrefylld luft och hytta med en slemmig näve åt det fantasilösa mörkret vi precis lämnat? Jag velar.

 

*Kängorna måste jag nog gå till skomakare med. Det finns en vikt kant av läder på insidan av den högra skon som gör illa min fot och jag lyckas inte ta mig förbi detta? Dangit! 

Ytligt!

Det började som en idé att jag skulle fortsätta provköra mina nya importerade ögonskuggor, när jag ändå var ledig och inte skall vistas bland folk. I lördags höll två av dom i 13 timmar helt utan att röra på sig, så när jag tvättade bort det såg det identiskt ut som på morgonen. Det räknar jag som en såkallad ”vinst”. Häromveckan slängde jag på lite innan jobbet och när jag kom hem var rasket borta. Såatteh. Är nog rätt mycket dagsform. Skyller på att jag jobbar så hårt (hrm).

Åter till söndagens sminkfest. Mitt enkla test av ögonskuggor urartade i att jag slängde på dödsfestansiktet komplett med highlighters, concealer, den tunga Makeup StoreBRUNKRÄMEN, rouge och setting powder (det syns inte pga nybörjare men man lär ju börja någonstans?). Kan ju löna sig att testa det tunga artilleriet på dagtid så man vet vad som väntar på fest?

SELFIE komplett med fotominen och selfiearmen.

 

Ja, jag kladdar alltid mascara på skinnet. Varje gång.

 

Dessa blev det. Den svarta är inte att leka med. Den biter som djävulen.

 

Urtvättat glatt och färdigoxiderad henna!

 

Isadora – Belle Beige, den som har varit omöjlig att missa om man följer endaste en svensk sminkblogg.

 

Och så äldre kvällsolsbild på Isadoras Autumn Leaves från samma kolleckziiåån.

Och så facit!:  Om dom är lätta och blanda och sånt vet jag inte pga VÄRDELÖS på detta? Men skuggorna har vid fyra tillfällen hållit i 10 timmar+, vilket gör att dom och jag kan gå lyckliga tillsammans mot solnedgången. Yay!

Hej jag heter Ellet och jag har ett problem med granar

OBS, detta blir det sista julinlägget på minst en vecka pga julinläggsångesten som kommer varje år. Överdriver jag? Får jag posta detta? Tröttnar folk? Det är ju min blogg, jag gör vad jag vill! Eller kommer jag förlora följare? Ahh! Kan. Inte. Sluta. Bry mig om vad folk tycker!

Det här skulle ju kunna klassas som ett inredningsinlägg. Ellet julinlägg kanske. Eller ett inlägg om smickrande belysning. Men jag tror att det här snarare hamnar under klassifikationen ”Skämskudde” pga dess.. tja, ni förstår.

För alltså. Jag har alltid gillat granar. Jag fick min första egna gran med en färgad ljusslinga i när jag var 12 och den har jag kvar fortfarande. Hemma hos oss finns det inga änglar, inga keruber och inga avancerade tomtedockor som plirar på en med handmålade ögon. Glitter, julkulor och granar finns det däremot. I en vad jag skulle påstå lagom mängd. Tills förra veckan. Då var tillochmed jag tvungen att erkänna att ja, det börjar gå överstyr. Men jag gjorde det ändå. Med ”moderation kills the spirit!!” upprepandes i huvudet, och konstaterandet att något måste jag få utmärka mig med (trots mitt motto så är jag väldigt Svensson och försöker vara väldigt lagom, tråkigt!), så kallade jag på personalens uppmärksamhet. För när Mio rear ut svarta fullsizegranar för 99:-, var detta tvunget att utredas. Jag hade ju velat ha en i iallafall två år (Tack Pinterest)!

”Vad är det för fel på granen?” sa jag. Personalen glodde på mig.
”Inget alls. Det är bara en svart gran, och folk köper inte såna. Det finns lådor på lagret så du får en helt ny”

Jag tog en funderarrunda inne på butiken, glodde på granen igen och när M svängde upp framför butiken efter att utfört andra sysslor vandrade jag igenom skjutdörrarna med en låda i famnen.

WHOOPS!

Jag ber om ursäkt för vårt extremt tråkiga, ofärdiga gästrum som jag ofta sover i pga lättstörd sömn. Det kräksfula blåa ska bort, believe you me!

 

Vad har man till en svart gran då? Vadsomhelst! Rosa, lila och oranget fanns på menyn. Vill ha grönt och turkost också men de kulorna måste jag glittra själv = det dröjer lite.

 

Bling och dödskallar. Att jag skulle bli 29 år gammal innan jag julpyntade med dödskallar trodde väl ingen.

 

Ordnade oranget först. Skulle kunna nöja mig här faktiskt!

 

Men jag slängde på resten också. Konstaterade att svarta granar suger ljus (vem kunde ha anat?!) så jag skramlade rätt på en flyttbar klämspot jag införskaffat för precis såna här tillfällen och klämde fast den i gardinstången.

 

Åh! Pimpkärleken jag upplever till denna gran är lite som när man skämsälskar en låt, fast i detta fall är det inte genren som jag skäms över utan själva grejen att jag ens har denna gran. Crazy tree lady? Mamma har ju alltid sagt att man ska odla sin särart?… Och så tillfredställer den en konstant ouppfylld döttsmetallskvota också, förstås. Den är inte att förglömma MVH fantiserar om att vara tuff och döds och.. tuff.

För att fira av året jag var 28?

Ja, ni kommer väl kanske ihåg den där gången jag hamnade på bussen med en man som runkade? Det verkar vara en årlig grej det här för mig, med att vara i närheten av män som beter sig.. ska vi säga märkligt.

Javisst. Där var jag. Kanske tillochmed bakom just de dörrarna. Det var dock inte jag som tog kortet pga GLÖMT MOBILEN DENNA DAG AV ALLA DAGAR? Han tog sig en läkarledd vända förbi mig i väntrummet men begav sig ut igen i friheten, just like God intended! För att efter denna händelse lugna mina hysteriska nerver som den viktorianska dam jag är så kanske det är dags att se djupt ner i glöggflaskan, ja ni vet, så det kan bli lite trevlig fredagsstämning härute på landet där det förhoppningsvis inte finns några springande nakna män.

Utöver det, och skämt åsido, så hoppas jag att han repar sig ordentligt. OCH SLUTAR TA SPICE FÖR I HELVETE.

Semi-pyssel

För ibland orkar man inte pyssla ordentligt, och ser istället potential i att bara hälla en sak över en annan.

Det är lite det som har hänt här.

Ibland vet man helt enkelt inte vad man ska göra av 100 små julkulor.

Då kan man hälla in dom i en ljuslykta och snöra ett band så att de inte ramlar ut igen när man öppnar den lilla dörren för att tända ljuset.

Det är de små sakerna, eller vad säger man?

Trots att jag är en hedning så älskar jag kyrkor

De är som en tung påminnelse om historien. Kyrkorna drar ofta till sig runstenar i form av byggmaterial (den lämpligheten kan vi ju låta bli att diskutera..) och de är ofta förlagda till de äldre tidernas platser för gudadyrkan, gamla kungsgårdar och ett förvånansvärt stort antal är byggda ovanpå gamla viktiga personers gravhögar. Så jag skaffade mig en egen liten kyrka.

Trären.

Så jag målade den klassiskt brun och kalkvit, tryckte ner en LED-slinga och experimenterade lite med nagellacksfärgade fönster. Glodde lite på kyrkan. Mindes plötsligt mina modellbyggardagar. Sladdade in på CG Textures för att hämta lite inspiration. Upp poppade idén med RIKTIGA blyinfattade fönster till den lille kyrkan?!

Sagt och gjort, stenväggar utskriva på vanliga skrivarpapper och fantastiska fönster utskrivna på overheadpapper!

Ingen kyrka är komplett utan port, en runsten som lurar utanför bild och lite julpimpade granar!

NU börjar det likna något!

Är också gravt imponerad av vår skrivare. Den bästa vi haft!

Jag känner gudadyrkan och hör änglarnas sång!

 Jomen! Det här kan ju bli bra på riktigt? Nästa steg är att göra klart kyrkan helt och sen förstås skaffa en liten kyrkogård åt stackarn! Målet är att det ska vara klart till jul men jag lovar inget. Förstås.

Vår julgran – En historia

Eftersom jag har fått så fina hejarop när det kommer till min kära julgran, så tänkte jag dedikera ett helt inlägg till bara den! Min mamma köpte denna gran för många år sen. Sen dess har den hängt med. I flyttar, i stök, i juletider och i arv. För när min mamma av olika anledningar inte orkade julpynta lika mycket som hon gjort förut, så tillföll granen och dess pynt och glitter som mamma köpte på NK någon gång på 70-talet, den yngste av barnen. Det råkar vara jag, eftersom jag är den mest julkonservativa av oss. Rött, guld och grön gran bara är.

Året är 2003 och här har granen redan några år på nacken. Jag däremot, som ni ser på bilden, var ung och fräsch fortfarande. Och lite tonårssur, förstås, med julekatt och far och bror i bakgrunden.

Julekatt, far, syster och jag i hög person, poserandes framför samma gamla skrutt till gran. Året är 2005.

Samma gran, i samma radhus, med samma syster och kära mor. Vissa säger att det är härifrån min inredningskänsla kommer ifrån. Jag gissar på att året är 2007.

Granen har precis flyttat till Västergötland och året är 2010. Det ser varmt ut på bilden men egentligen höll lägenheten en imponerande temperatur av 17 grader – på de varma ställena.

Sen fick den pryda ett alldeles nyinflyttat radhus i Mariestad också.

Nu står granen i ett hus på den västgötska slätten och domderar sitt utrymme. Den kanske tillochmed är myndig i år?!

Oavsett vilket, så hoppas vi på många fler år tillsammans

Inte riktigt ett nyårslöfte men..

Ja, det var någon bloggare (tappat bort länk, har världens sämsta minne) som lyfte hela grejen med att vi närmar oss ett nytt år med allt som därtill följer. Nystartskänslor, förhoppningar, tanken att nästa år ska bli årens år och då ska jag… Jag brukar akta mig för att ge nyårslöften eftersom jag inte tycker om att bryta löften. Så jag struntar i dom, men vill gärna ta vara på den lilla, lilla känslan av att vi ändå får göra något nytt, om det så bara är att skriva ”2015” istället för ”2014” på något papper då och då.

Och den frågan som tidigare nämnda okända bloggare ställde sina läsare och sig själv var ”Vad ska du göra för din blogg 2015?”, fast på engelska då.

När jag läste det för mig själv så tänkte jag, ja, vad ska jag göra för min blogg året 2015? Det är väl en lagom ambition i livet, att man ska göra lite, lite bättre ifrån sig på internätet?

För jag ska ju inte påstå att jag är 100% nöjd och glad med bloggen. Eller snarare min insats i bloggen. Men vad vill jag göra annorlunda då? Livet är ju som det är, och med det följer ämnena jag skriver om och blandningen mellan seriöst och oseriöst. Jag behöver inte posta inlägg oftare, ett par tre gånger i veckan räcker fint. Men bilderna då? Jag kan ju ta fler och bättre bilder? Och innehållet då? Ja, det är ju hafsat ofta, alltså borde jag kunna lägga ner lite mer kärlek i inläggen? Och planeringen då? Vilken planering? Jaha, den jag borde göra men som jag inte gör och därför slösar bort många bra bloggidéer bara på grund av att timingen har passerat, du menar den planeringen? Nu när du säger det så kan det helt klart finnas utrymme för uppryckning där med.

Och tada! Så har jag ju mina mål! Bättre planering, mer kärlek i text, och lite mer finlir i illustrationerna. Det var ju lätt! Nu är det ju bara att göra det. Och det lär ju vara lika lätt! Eller?

Vad ska ni göra med era bloggar 2015? Och har ni några tips till mig, vad jag kan göra bättre eller snyggare eller mindre eller vadsom?

Hur blev håret och hennatatueringen nudå?!

Inte ens hennan kunde helt övervinna det hårda slitaget delar av mitt hår utsatts för, men färgen är så mycket jämnare och henna sägs ju stärka håret lite. Fint! Nu hoppas vi på en lycklig framtid tillsammans. Hennatatueringen blev också av nästan professionellt snitt, som ni ser. Kanske ska sluta mitt nuvarande jobb och anta en ny karriär?!

 

EDIT: När jag tittar på håret i spegeln så ser det mycket finare och jämnare ut än på bilden, hah. Typiskt.
EDIT: Amenvafan jag lägger väl in en till bild då!

Nånstans mellan dessa två bilder finns sanningen

Henna är älskarhen jag alltid återkommer till

Jag blev den officiella julskinkevakten (får stanna hemma idag, alltså)
med min snygga hätta, och min obligatoriska hennatatuering.

Trogen. Härlig. Lite besvärlig. Permanent. Och pålitlig. Det är hennan. Och nu är det förstås dags igen. Inte ens ett år efter att jag färgat med henna, och bara ett halvår efter att jag försökte bleka bort den igen. Men efter mina experiment så insåg jag att iallafall en blekning gått fel och lämnat håret inte så ljust men ändå omöjligt att tona pga sönderblekt. Och då blir alternativen två: Vanlig färg, eller henna. Så inatt blandade jag ihop en omgång som fick stå nära ett element på vår numera varma övervåning, och när jag vaknade så var blandningen mörkt brun och luktade lite mu – färdig alltså! Som ni skådar på bilden har jag sparat lite nackhår och tinningshår för gult och rosa och glatt orange och sånt som jag behöver i mitt liv.

Vatten, citron och fint hennapulver, allt du behöver! Creme fraichebyttan använder jag pga dess utmärkta format, bara att slänga i frysen sen!

Det sönderblekta, tidigare svartfärgade, glatt orangea i hårbotten, urtvättat orange i slingorna blandat med rosa, gult, beiget, brunt och en snutt koppar. Men nu återvänder vi hem, och hoppas på härligt djupt kopparoranget hår med lite rosa och gult. Kan bli ett snyggt december år 2014!